Om ismer

Ordet ismer skall ses som ett samlingsnamn för Ism, ett suffix som vanligtvis indikerar en lära, idériktning eller trosinrikting. Undantag till detta finns förstås och mängden ismer är många. På sidan ismer.se försöker vi samla så många som möjligt av dem.

Här listar vi de 25 mest lästa ismerna, om du söker någon annan kan du besöka vår sida Ismer A till Ö.

Kretinism

Kretinism (av kretin), medfödd underfunktion av sköldkörteln, hypotyreos, som leder till grav hämning av fysisk och psykisk utveckling samt till kortvuxenhet. Symtombilden präglas i övrigt av slöhet, svårighet vid näringstillförsel, förstoppning, hes röst, dålig hår- och nageltillväxt samt ev. struma. Störningen kan orsakas av att sköldkörteln saknas, av ärftligt betingad brist på något av de enzymer som styr syntesen av sköldkörtelhormon eller av påtaglig jodbrist.

Surrealism

Surrealism är en internationell konstriktning som av rörelsens ledare och teoretiker, poeten André Breton, i det första surrealistiska manifestet 1924 definierades som "ren psykisk automatism" och "tankens diktamen i frånvaro av all förnuftskontroll, utan allt vad estetik och moral heter". Den automatistiska metoden kombinerade dadaismens användande av slumpen med drag från Freuds psykoanalytiska teori och terapeutiska metoder. Surrealismen eftersträvade ett direkt och ocensurerat uttryck av människans undermedvetna.

Fostervattenembolism

Fostervattenembolism, en mycket sällsynt komplikation vid förlossning som innebär att fostervatten pressas in i moderns blodkärl. Detta leder till bildning av små blodproppar i olika organ, vilket kan leda till livshotande rubbningar av andning och cirkulation. Njurfunktionen kan också påverkas och allvarlig njurskada kan bli följden. Inte sällan uppträder sekundärt kraftiga blödningar från livmodern och eventuellt även från andra organ. Patienten drabbas av andningssvårigheter, blodtrycksfall och blödningar, som i svåra fall leder till medvetslöshet och död.

Shivaism

Shivaism, den fromhet som riktas till Shiva och de strömningar inom hinduismen som sätter kulten av denne gud i centrum. Tidiga uttryck finns i upanishaderna och i Mahabharata. Till den shivaitiska litteraturen hör en rad puranatexter med främst mytologiskt innehåll och ett stort antal agamatexter, som huvudsakligen ägnas kulten. En tidig shivaitisk hymnlitteratur finns på tamil ("Tevaram").

Intentionalism

Funktionalism och intentionalism är två ståndpunkter i den historiografiska debatten kring Förintelsens ursprung. Debatten kretsar kring vilken roll Adolf Hitler spelade för Förintelsens uppkomst och utveckling:

Hade Hitler innan han blev Tysklands rikskansler en plan, en uttalad intention, att biologiskt förinta Europas judar? Intentionalisterna anser att så var fallet, medan funktionalisterna avvisar en sådan tanke.

Livmoderfeminism

De särartstänkande livmoderfeministerna säger att kvinnor och män är utrustade biologiskt med olika hormoner och hjärnor och utvecklar olika egenskaper som bör tas om hand och utvecklas naturligt; män/manligt – kvinna/kvinnligt.

Namnet livmoderfeminism används inte av anhängarna till särartsfeminismen utan är främst avsett att förlöjliga det stora intresse som riktas mot kvinnans biologiska särart, moderskap, graviditet, graviditetsrelaterade hormoner och liknande.

Metodism

Metodism (eng. methodism, av method 'metod'; troligen p.g.a. det planmässiga, metodiska levnadssätt som förespråkades av rörelsens anhängare), gren av den protestantiska kristenheten. Den uppstod i 1700-talets Storbritannien som en väckelserörelse inom den anglikanska kyrkan med John och Charles Wesley samt George Whitefield som främsta ledare. Bakgrunden var bl.a. de sociala och moraliska missförhållanden som rådde under den brittiska industrialismens genombrottstid. P.g.a. sin folkliga och starkt engagerande prägel accepterades inte väckelsen av den anglikanska kyrkan.

Konfucianism

Konfucianism, en idétradition – benämnd efter Konfucius – som har spelat en central roll i Kinas kultur och samhällsliv under mer än två årtusenden och som har haft stor betydelse också i övriga Östasien. Då Konfucius redan tidigt blev föremål för en religiös kult kan man säga att konfucianismen också har en religiös sida.

Statsidealism

Statsidealism, benämning på en historiesyn som går tillbaka på Hegel och innebär att historiens ändamål är att förverkliga statens idé och att den förnämsta typen av historieskrivning är den som sysslar med att klarlägga statsutvecklingen.

Associationism

Associationism, filosofiskt system som utvecklades under 1600- och 1700-talen av brittiska filosofer, bland andra Locke, Hume och Hartley. Dessa s.k. brittiska associationister betraktade association som en grundläggande process som kunde användas för att analysera och förklara allt mentalt skeende. En av målsättningarna var att försöka finna och formulera olika associationslagar. Via brittiska associationister som John Stuart Mill och Alexander Bain kom associationismen att starkt påverka den under senare hälften av 1800-talet begynnande vetenskapliga psykologin.

Liberalism

Liberalism, samhällsåskådning och politisk ideologi med den enskilda människans frihet i centrum. Liberalismen urskiljer två huvudvarianter av frihetsbegreppet: frihet från tvång resp. valfrihet. Den förstnämnda avser rätten till politisk frihet, frihet från förtryck, tortyr och censur samt rörelsefrihet. Valfriheten avser människors rätt att fritt välja arbete, bostadsort och fritidssysselsättning, liksom konsumenternas rätt att fritt välja varor och tjänster samt rätten till etablering av företag (näringsfrihet).

Panslavism

Panslavism, idéströmning som betonar de slaviska folkens kulturella och ibland även politiska samhörighet. Panslavismen, ett barn av romantiken med dess kulturnationalism, möter första gången som begrepp på 1840-talet, men idéer som i viss mån förebådar den kan i Ryssland spåras tillbaka till 1600-talet.

Vishnuism

Vishnuism (av Vishnu), vaishnavism, samlingsnamn på den religiositet och de religiösa rörelser inom hinduismen som placerar guden Vishnu (inklusive hans avatarer) i centrum för tro och kult. En tidig benämning på den vishnuitiska bhaktifromhetens anhängare var bhagavata (av Bhagavan, ung. 'Herren'). Vaikhanasa- och Pancaratra-riktningarna framträdde under första årtusendet e.Kr. med egna teologiska doktriner och regler för kulten i hem och tempel. Eposen "Mahabharata" och "Ramayana" präglas till stor del av vishnuismen. Vishnuitiska läror och myter samlades också i puranatexter som t.ex.

Manikeism

Manikeism (efter Mani), en numera utdöd gnostisk religion, grundad i Mesopotamien på 200-talet av Mani. Manikeismen var utpräglat synkretistisk, påverkad av kristendom, zoroastrism och buddhism. Den gjorde anspråk på att vara en universell religion; manikéerna var därför ivriga missionärer. Mani skrev själv ned sin lära i böcker som han gav kanonisk status.

Egocentrism

Egocentrism (av ego och centrum) betecknar i Jean Piagets utvecklingspsykologi en oförmåga hos det lilla barnet att föreställa sig ett annat perspektiv än sitt eget. En sådan oförmåga till decentrering beror enligt Piaget på att barnet saknar vissa mer avancerade logiska operationer i sitt tänkande. Det egocentriska stadiet i utvecklingen visar sig också i barnets språk. Den egocentriska monolog som ofta ackompanjerar barns lekar förefaller mer vara ett stöd för barnets handlingar än ett försök att kommunicera med andra.

Petrarkism

Petrarkism, benämning på den stil som utgick från Petrarca och präglade renässansens kärlekslyrik. Den utmärks av fasta motiv: kvinnans skönhet, kärleken en ljuv plåga, den älskande önskar sig döden. Stilistiskt kännetecknas petrarkismen av sökta metaforer, vitsar och paradoxer. I Italien anses den ha spelat ut sin roll år 1600, i andra länder levde den kvar längre. Till Sverige infördes den först omkring 1650 med Skogekär Bergbo. Som motbild mot kvinnoidealiseringen och förkonstlingen uppkom tidigt vad man kallar "antipetrarkism", närmast en perverterad petrarkism.

Strukturfunktionalism

Strukturfunktionalism, en övergripande sociologisk teori, utvecklad av Talcott Parsons, som anger de allmänna funktioner som behövs för att ett socialt system skall kunna bestå. Funktionerna bildar regelbundenheter, strukturer. Parsons identifierar fyra sådana strukturella funktioner: anpassning till omgivningen (ekonomi), måluppfyllelse (politik), mönsterbevarande (kultur) och integration (organisation).

Hegelianism

Hegelianism, sammanfattande benämning på de olika riktningar som tar sin utgångspunkt i Hegels filosofi. Hegelianismen har alltsedan sin begynnelse varit djupt splittrad. Redan på 1830-talet urskilde man tre olika strömningar, vilka efter mönster från franska revolutionen benämndes höger, centrum och vänster. Oenigheten gällde både Hegels religionsfilosofi och hans politiska teori men rörde i grunden innebörden i hans dialektik, dvs. nerven i hans tänkande.

Göticism

göticism, kulturell rörelse med särskilt fäste i Norden. Dess svenska anhängare hävdade ursprungligen att de forna goterna som "göter" hade haft sitt urhem i Sverige, medan man i Danmark gärna identifierade dem som "jutar". Enligt båda uppfattningarna skulle alltså de ostrogoter som under Teoderik den store (d. 525) tog makten i romarriket ha varit ättlingar av en från Norden utvandrad stam.

Minoritetsparlamentarism

Minoritetsparlamentarism, förhållandet att regeringen i ett parlamentariskt system inte har egen parlamentsmajoritet utan måste lita till stöd från andra partier. I länder med proportionellt valsystem är minoritetsparlamentarism vanlig. Sverige styrdes 1920–36 av minoritetsregeringar. Efter enkammarriksdagens införande 1971 har förhållandet varit detsamma utom under Fälldins två första ministärer (1976–78 och 1979–81).

Fotoperiodism

Fotoperiodism, styrning av fysiologiska reaktioner genom längden hos dygnets ljus- och mörkerperioder (dag resp. natt). Fotoperiodiskt styrda reaktioner är hos växter bl.a. blomning, blad- och skottillväxt, bladfällning och frögroning, hos djur bl.a. flyttning och fortplantning. Temperatur och näringstillgång m.m. kan i viss utsträckning också påverka dessa reaktioner.

Manierism

Manierism (fr. maniérisme 'förkonstling', av manière), konsthistorisk term (förr med nedsättande innebörd) för stilsträvanden inom i synnerhet den italienska konsten ca 1520–1600, tidigare kallad senrenässans. Den tidiga renässansens rumsbildning, figurkomposition och enhetliga ljusföring avlöstes av en mera orolig och splittrad stilsituation, där arvet från föregångarna utnyttjades på ett ofta mycket subjektivt sätt.