Anabaptism

Anabaptism, en väckelse- och församlingsrörelse under reformationstiden och en riktning inom den s.k. radikala reformationen. Dess företrädare (anabaptister eller döpare) förkastade barndopet och förkunnade i stället dop vid medveten ålder. De första anabaptisterna, lärjungar till reformatorn Zwingli, började döpa troende vuxna i Zürich 1525. De grundade en friförsamling i protest mot det rådande statskyrkosystemet. Från Schweiz spred sig anabaptismen till Tyskland, Österrike och Mähren. En framstående ledare inom denna gren var Balthasar Hubmaier, bränd på bål 1528.

Amish i USA är en kvarlevande riktning. Menno Simons (1496–1561) organiserade anabaptismen i Nordtyskland och Nederländerna. Där och i Amerika lever hans efterföljare kvar under namnet mennoniter. I USA och Canada existerar även en rest av hutteriterna, uppkallade efter döparledaren i Mähren Jakob Huter, bränd på bål 1536. De är kända för sin egendomsgemenskap. Huvuddelen av anabaptisterna vägrade att bruka vapen och avlägga ed. Den kyrkliga och världsliga överheten förföljde dem skoningslöst som kättare och upprorsmakare. I Mellaneuropa utrotades de nästan fullständigt. Anabaptismen kan betraktas som en föregångsrörelse till baptismen

Kategori: 

Lägg till ny kommentar