Analfabetism

Analfabetism, oförmåga att läsa och skriva. I nutida i-länder med obligatorisk skolgång är total okunskap om skriften mycket ovanlig. Därför talar exempelvis UNESCO i stället om "oförmåga att med förståelse läsa och skriva en enkel redogörelse av betydelse för ens dagliga liv". Med en definition grundad härpå räknar UNESCO med att 40–50 % av jordens vuxna befolkning är analfabeter. Med nödvändighet osäkra skattningar anger 70–80 % i Afrika, 40–60 % i Asien, 20–30 % i Sydamerika, 10 % i Nordamerika och 5–10 % i Europa. Skillnaderna mellan skilda stater är enorma, men allmänt gäller att analfabetismen är mer utbredd på landsbygden än i städerna och att den i u-länder är vanligare bland kvinnor än bland män.

Kampanjer mot analfabetism har sedan länge bedrivits bl.a. av UNESCO, men endast allmän skolundervisning under flera år synes ha utsikter till framgång. I i-länder, t.ex. Sverige, används ibland begreppet funktionell analfabetism med definitionen "läsförmåga som ligger under genomsnittet för en elev vid avslutningen av grundskolans mellanstadium". Detta innebär att vederbörande har svårt att exempelvis fylla i ett tryckt formulär eller att läsa längre, mer krävande texter. På grund av den ansträngning som läsningen fordrar får dessa läsare inte heller mycket utbyte av tidningstexter. Detta leder i sin tur till att de undviker all läsning, varigenom också förmågan att läsa går tillbaka och kanske helt försvinner.