Antinomism

Antinomism, opposition mot lagen, en teologisk riktning som tar avstånd från förkunnelsen av Guds lag, främst de gammaltestamentliga buden. Vanligen åberopar man sig på Paulus. I Gamla kyrkan företrädde Markion (d. ca 160) ett slags antinomism, men antinomismen som term förbinds oftast med teologiska diskussioner under reformationstiden.

Johannes Agricola angrep Melanchthon för att han hävdat att man måste undervisa om den gammaltestamentliga morallagen om man vill åstadkomma bot och ånger som förberedelse för evangeliet. Agricola menade att fruktan för straff får för stor roll i Melanchthons lära. Luther medverkade till en försoning mellan Agricola och Melanchthon, men när Agricola senare som lärare i Wittenberg hävdade att tio Guds bud över huvud taget inte bör predikas för kristna människor, tog Luther avstånd från honom. Enligt Luther är en kristen både rättfärdig och syndare och behöver som syndare lagförkunnelsen. Den diskussion som har sin utgångspunkt i motsättningen mellan Agricola och Melanchthon brukar i reformationshistorien kallas den första antinomistiska striden. I den andra antinomistiska striden var de olika parterna överens om att lagen behöver förkunnas för både omvända och oomvända för att åstadkomma ordning i samhället och driva människan till Kristus (lagens första och andra bruk). Däremot var man oense om huruvida den kristne i egenskap av ny människa behöver en speciell vägledning av lagen för sitt liv (lagens tredje bruk). De som förnekade lagens tredje bruk kallas i denna diskussion antinomister, och både de och deras motståndare åberopade sig på Luthers teologi.

Det finns under lutherdomens utveckling flera teologer som har liknande antinomistiska tendenser som Agricola, t.ex. Zinzendorf, och frågan om lagens tredje bruk har blivit mycket diskuterad in i nutiden.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar