Chasidism

Chasidism, chassidism, hasidism, ett par fromhetsriktningar inom judendomen. Den moderna formen går tillbaka på en rörelse som uppkom bland Östeuropas judar i mitten av 1700-talet och i dag fortlever främst i Israel och USA. Grundaren Israel Ben Elieser, mera känd som Baal Shem Tov, gällde för att vara extatiker och undergörare. Rörelsen kom att präglas av en oasketisk mystik som förbands med dans, sång och andra uttryck för glädje. Den fick stora skaror anhängare men rönte tidvis också ett häftigt motstånd, främst i Polen och Litauen.

Chasidismens mystik bygger på en form av kabbala, som räknar med att världen skapades i ett tomrum som uppstod när Gud "sammandrog" sig, något som ansågs nödvändigt för att världen skulle kunna uthärda det gudomliga ljuset. Världen betraktas som Guds "klädnad". Den enskilda människan försöker nå kontakt med Gud genom att lyfta upp sin själ i bön, men det kan också ske under världsliga sysslor.

En chasidisk ledare kallas zaddik ('rättfärdig') eller rebbe ('mästare'). Han anses stå i en särskild relation till gudomen och kan i kraft därav förvandla sina anhängares onda gärningar till något gott. Zaddikerna åtnjöt stort anseende och kom på vissa orter att utveckla formliga hov kring sig. Det uppstod dynastier av ledare, som ofta benämndes efter sina ursprungsorter. Zaddik-gestalten kan anses vara chasidismens främsta bidrag till judendomen. I våra dagar är två riktningar förhärskande: Habad, som uppkom i Lubawicz i Polen vid slutet av 1700-talet vars anhängare därför också kallas Lubavitch-chasider, och Satmar, som uppstod kort före andra världskriget i Satu Mare i Transsylvanien.

Chasidismen, som ursprungligen var en revolutionär riktning, representerar i dag ett konservativt, ofta ultrakonservativt, inslag i judendomen. Många chasider har skruvlockar och speciellt Gur-chasiderna bär den karakteristiska klädseln: svart silkesfrack och pälshatt. Ändå är chasidismen ingen relik från en svunnen tid utan en högst vital rörelse. T.ex. har Lubavitch-chasiderna i senare tid avvikit från traditionell judendom genom att bedriva en omfattande mission bland sekulariserade judar i USA och Israel, senast bland ryska judar som invandrat till Israel. Deras ledare Mendel Schneerson betraktades mot slutet av sitt liv och ännu efter sin död 1994 som Messias.

Flera chasidiska riktningar, främst bland dem Satmar, ställer sig avvisande till staten Israel. De anser att en judisk stat kan grundas först efter Messias ankomst. Det hindrar dem inte från att etablera sig i Israel och uppmuntra till invandring.

Av den litteratur som chasidismen gett upphov till må nämnas en typ av korta berättelser som senare populariserats och återberättats av judiska författare som Agnon, Buber och Wiesel. Chasidiska motiv förekommer rikligt i Marc Chagalls målningar.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar