Daoism

Daoism, taoism, läran om "Vägen", i vid mening all traditionell kinesisk religion och filosofi men dessutom en bestämd religion, den enda "högre religion" som uppstått i Kina. Tron på en Väg och en Sanning i mänskligt liv, i tingen och i världen kan följas från tidigaste kinesiska källor och är inte heller främmande för dagens Kina. Daoismen existerar som en religiös organisation både på fastlandet och på Taiwan.

Den tidiga filosofiska daoismen förknippas med den legendariske Gamle Mästaren Lao Zi (som levde i början av 600-talet f.Kr.) samt med verket Daodejing, som tillskrivs honom men torde ha funnit sin form under Kinas filosofiska guldålder (500–300 f.Kr.). Typisk för den daoistiska tankevärlden är föreställningen om universums spontana uppkomst och det ideal som är förbundet med denna föreställning: icke-handlandet (wu wei), ett ideal både för den personliga livsföringen och för samhällslivet i stort – ett ideal som anses vara i överensstämmelse med världsordningen.

Det daoistiska tänkandet utvecklades vidare av filosofen Zhuang Zi (369–289 f.Kr.), som spirituellt beskrev människans liv: Livet är som fjärilen som fladdrar omkring ett kort ögonblick. Allt är naturligt, också döden. Felet med människan är att hon fjättras i samhällets moralregler och fångas i världslig lärdom. Speciellt hos Lao Zi har denna lära utformats som ett politiskt budskap till härskaren om hur han skall få världen (dvs. Kina) tillbaka till dess naturliga tillstånd. Den daoism som Lao Zi och Zhuang Zi företrädde fann helt naturligt inte behag hos de konfucianska filosoferna, som fann sin Väg i fasta moralregler, riter, ceremonier och lärdom.

I nära beröring med daoismen uppkom dels det dualistiska yin–yang-tänkandet, som ser en kosmisk balans mellan en feminin yin-princip och en maskulin yang-princip, dels läran om de Fem Elementen (jord, trä, metall, eld och vatten), vilka sägs forma tingen och världen.

Under Han-dynastin (206 f.Kr.–220 e.Kr.) vidgades den ursprungliga, mer filosofiska daoismen gradvis och tog upp magi och pseudovetenskap, t.ex. alkemi och framställandet av odödlighetselixir. Lao Zi förblev emellertid den centrale filosofen och upphöjdes till den högsta himmelska gudomen, och Daodejing fick status som daoismens "bibel".

Mot Han-tidens slut blev daoismen religiöst organiserad, och under de följande århundradena uppstod på olika håll i Kina en mångfald av daoistiska sekter och riktningar på basis av karismatiska ledare och deras uppenbarelser. En stor mängd texter från samtliga perioder, representerande alla former av daoism, finns samlade i den daoistiska kanon, Daozang, som blev tryckt på kejserlig befallning ca 1445. Denna samling rymmer totalt över 1500 verk.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar