Deism

Deism, dels beteckning för en viss form av gudstro (att Gud uppfattas som avlägsen från världen och inte ingriper i det historiska skeendet), dels en bestämd teologisk och religionsfilosofisk riktning som hade sin höjdpunkt under 1700-talet i Storbritannien. Det gemensamma för de teologer och filosofer som där kallades deister är försöket att förena tro och vetande genom att reducera den gudomliga uppenbarelsens betydelse i teologin. Deisterna menade att det väsentliga i religionen är de religiösa insikter som människan själv kan komma fram till genom att använda sitt förnuft. Det sinnrikt ordnade system som världen och människan utgör ger oss enligt deisterna en tillräcklig grund för kunskap om Gud – en naturlig religion. Kristendomen är riktig i den mån som den överensstämmer med den naturliga religionen. Det behöver inte vara något egendomligt eller mysteriöst med kristendomen, menar deisterna, och evangelierna bör uppfattas som en bekräftelse av den naturliga religionens insikter. Utifrån denna grundsyn riktade de med olika grad av radikalitet kritik mot den traditionella kyrkoläran.

John Toland och Matthew Tindal är två kända deister. Titlarna på deras respektive huvudarbeten är: "Christianity not Mysterious" (1696) resp. "Christianity as old as the Creation" (1730), det senare ofta kallat "deistens Bibel". En annan betydelsefull deist från samma tid är Anthony Collins med huvudarbetet "Discourse of Free Thinking" (1713). 1700-talets deister tog upp många tankar från tidigare religiösa rörelser i England och inspirerades av de nya naturvetenskapliga upptäckterna, bl.a. Newtons fysik. Traditionellt räknar man Edward Herbert of Cherbury som deismens grundare, men det finns inga raka idéhistoriska linjer mellan honom och de ovan nämnda religionsfilosoferna. De mest inflytelserika kritikerna av den deistiska rörelsen i Storbritannien var biskoparna George Berkeley och Joseph Butler. Den brittiska deismen påverkade religionskritiska rörelser i Frankrike och Tyskland. Ibland betecknar man Voltaire och Rousseau som deister, liksom Lessing och Kant. Deismen fick också tidigt inflytande på det religiösa tänkandet i USA. Man brukar anse att deismen som teologisk rörelse hade nått en slutpunkt vid slutet av 1700-talet. Som allmän åskådning har den dock fortfarande sina företrädare.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar