Endemism

Endemism (av grek. endmios 'inhemsk'), förekomst inom ett enda område av en växt- eller djurart (även högre eller lägre enhet, såsom familj, släkte eller underart); denna sägs då vara endemisk för området i fråga. Arten kan antingen ha uppkommit i området (ur tidigare anmödrar) och sedan inte spritts vidare eller ha dött ut i alla andra områden. Reliktendemer är arter vilkas anmödrar haft en vidare utbredning, t.ex. tuataran på öar intill Nya Zeeland eller ginkgoträdet i Kina.

Endemismen är mycket hög (ända till 80 % av artantalet) på ögrupper som uppkommit isolerade och förblivit så (t.ex. Hawaiiöarna och Galápagosöarna) samt på öar som varit isolerade under mycket lång tid (Nya Zeeland, Australien och Madagaskar). Graden av isolering inverkar, ty en viss invandring kan ha pågått under isoleringstiden. Invandrarna kan sedan ha ombildats till nya arter eller raser. På Nya Zeeland finns sålunda ett 20-tal växtsläkten med över 20 (ända till 70) endemiska arter (progressiv endemism), medan det högre djurlivet är ytterst artfattigt men helt endemiskt för de få fladdermössen, kräldjuren (däribland tuataran), groddjuren och sötvattensfiskarna (som uppstått ur havsfiskar) samt omkring hälften av fåglarna (däribland kivierna, flera säregna släkten och arter av papegojor, rallfåglar och tättingar samt de utdöda moafåglarna). Också en del bergsområden, t.ex. bergstopparna i Östafrika, uppvisar hög grad av endemism.

Även mycket artrika områden som inte alls är isolerade men har en mycket omväxlande natur kan ha en avsevärd andel endemiska arter, både sådana med helt lokal och sådana med mer vidsträckt utbredning. Sådana endemrika områden är bl.a. Kalifornien–Arizona–Mexico, Colombia–Venezuela–Brasilien samt Östasien, särskilt södra Kina. I fordom nedisade områden är graden av endemism däremot mycket låg, eftersom tiden efter invandringen varit kort; några arter och underarter av växter och djur, däribland fjällämmeln, är dock endemiska i Norden.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar