Exorcism

Exorcism (senlat. exorcismus, av grek. exorkismos 'besvärjelse'), utdrivande eller besvärjelse av onda andar som anses ha orsakat sjukdom eller olycka. Exorcism förekommer i många av världens kulturer; dock är den sällsynt i Afrika, där andarna vanligen blidkas genom offer i stället för att jagas bort. Schamaner i Nord- och Centralasien och i Nord- och Sydamerika botar ofta sjukdomar genom exorcism. I de buddhistiska kulturerna i bl.a. Burma, Thailand och Sri Lanka tjänar exorcism inte bara till att bota den sjuke, utan också till att lösa spänningar och konflikter inom familjen eller gruppen; exorcism har därför i dessa sammanhang beskrivits som en inhemsk form av psykoterapi.

Exorcism förekommer även i den judiska traditionen, och i kristendomen fanns den redan i de urkristna samfunden. Även Jesus drev – enligt de tre första evangelierna – ut onda andar; särskilt Markus betonar temat. På 200-talet kom exorcismen in i dopritualet, eftersom man menade att den odöpte stod under djävulens våld. Via Luthers "Taufbüchlein" (1523) bibehölls exorcism i de nordiska kyrkorna till 1783 i Danmark–Norge, till 1811 i Sverige och till 1886 i Finland. Inom den romersk-katolska kyrkan, som restriktivt räknar med en rad naturliga förklaringar, får dock exorcism med biskoplig tillåtelse utövas mot äkta besatthet. Också i de ortodoxa och anglikanska kyrkorna och i biblicistiskt orienterade protestantiska samfund förekommer exorcism i våra dagar.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar