Gallikanism

Gallikanism, gallikanska kyrkan, nationalkyrkliga strävanden i Frankrike; själva benämningen "gallikanism" uppkom under 1800-talet. En spänning mellan den franske kungen och påven fanns under hela senmedeltiden och fick sitt viktigaste uttryck i den s.k. pragmatiska sanktionen i Bourges 1438, där påvens inflytande i Frankrike inskränktes. Gallikanism i egentlig mening kan härledas från skriften "Les Libertés de l'Église gallicane" ('Den gallikanska kyrkans friheter'), utgiven 1594 av kyrkojuristen Pierre Pithou. Där hävdades bl.a. att kungen var oberoende av påven i kyrkorättsliga frågor, och att han hade rätt att sammankalla biskoparna till nationalkoncilier. Under Ludvig XIV nådde gallikanismen sin höjdpunkt. År 1682 utfärdades de fyra gallikanska artiklarna, varigenom påvens makt i Frankrike ytterligare kringskars. Artiklarna återkallades visserligen 1693, men deras innehåll hade sin verkan under hela 1700-talet. En viss förnyelse av de gallikanska principerna möter i konkordatet med Napoleon 1801.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar