Gnosticism

Gnosticism, en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning. "Gnosticism" används ofta som samlande namn för vissa rörelser som växte fram huvudsakligen inom kristendomen under århundradena närmast efter Kr.f. Troligt är dock att förkristen gnosticism funnits, i varje fall "gnostiskt" klimat och "gnostiskt" språkbruk. Frågan om gnosticismens bakgrund är alltså inte löst. Gnosticismen har vissa likheter med buddhismen men måste ha vuxit fram i en miljö där judendomen, kanske i avvikande form, spelat en roll. Likaså finns ofta inslag av främre-orientalisk, persisk och grekisk mytologi. Anhängarna betraktar gärna sig själva som en kristen elit. Ofta har platonsk filosofi påverkat lärosystemet. Gnosticismen är sålunda ett typiskt uttryck för hellenistisk synkretism. Gnosis spelar dock en roll långt utanför gnosticismen i egentlig mening, och man talar ibland oegentligt om gnosticism när gnostiska motiv eller termer förekommer hos författare eller inom teosofin m.m. I svensk litteratur förekommer gnostiskt tankegods främst hos Stagnelius.

Dualism är ett huvuddrag i gnosticismen. Utifrån graden av dualism har man skilt på en mildare form, den syrisk–egyptiska, och en radikalare form, den iranska (manikeism och mandeism). I den senare står redan från början två makter eller substanser mot varandra, ljus och mörker. I centrum står läran, som man får insikt om (vilka vi var och vad vi blev; var vi var och vart vi kastades; vart vi skyndar och varifrån vi befrias; vad födelse är och vad återfödelse är). Den högste guden är helt skild från skaparguden, som är en undermålig rebellisk demiurg. Detta kan medföra en drastisk omvärdering av rollerna i Gamla Testamentet; så blir t.ex. ormen, som trotsar demiurgen, god. Två grupper inom gnosticismen bär namn efter "ormen": naassener och ofiter. "Den okände guden" som uppenbarar sig för gnostikerna är skild från oss av många mellanvärldar, eoner; därför krävs flera medlare. "Fallet" har uppstått genom en serie emanationer eller uttunningar av ljussubstansen eller genom bedrägeri från mörkrets sida. Gnosticismen är akosmisk: kosmos är fallet; det goda och beständiga hör hemma utanför kosmos. Människorna är av tre slag: pneumatikerna besitter ensamma gnosis, psykikerna kan nå viss gnosis; hylikerna–sarkikerna ('av trä', 'av kött') är däremot förlorade. Endast ett fåtal människor ansågs kunna besitta gnosis. Ett rop, ett himmelsbrev eller en budbärare kan väcka pneumatikern, upplysa honom om hans himmelska ursprung och efter döden ledsaga hans själ genom eonerna upp till "Ljusets boning". Om gnostikernas sociala struktur vet vi föga. Ofta har de utgjort en sluten, hemlig krets inom den kristna församlingen. Konflikter med kyrkan ledde till en mångfald av gnostiska sekter. Kvinnor kunde ibland bli uppenbarare och funktionärer. Genom upptäckten av biblioteket i Nag Hammadi har vi fått tillgång till gnostiska originaltexter. Tidigare var man beroende av de antignostiska kyrkofädernas uppgifter vid rekonstruktionen.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar