Om ismer

Ordet ismer skall ses som ett samlingsnamn för Ism, ett suffix som vanligtvis indikerar en lära, idériktning eller trosinrikting. Undantag till detta finns förstås och mängden ismer är många. På sidan ismer.se försöker vi samla så många som möjligt av dem.

Här listar vi de 25 mest lästa ismerna, om du söker någon annan kan du besöka vår sida Ismer A till Ö.

Nihilism

Nihilism (ty. Nihilismus, av lat. nihil 'ingenting'), ståndpunkt som förnekar existensen av något, vanligen värden. Det finns två former av denna värdeförnekelse. Den ena är en värderingsneutral uppfattning om värderingars funktion, vilken säger att värderingar är uttryck för vilje- eller känsloattityder och ingenting som beskriver verkligheten, eftersom det inte finns några objektiva värden som skulle kunna göra sådana beskrivningar sanna. En sådan värdenihilism förknippas i svenskt kulturliv främst med Axel Hägerström och hans efterföljare Ingemar Hedenius.

Relativism

Relativism är en filosofisk ståndpunkt enligt vilken uppfattningar och teorier kan vara sanna endast i en sorts lokal eller begränsad mening; de kan på sin höjd vara sanna relativt t.ex. en kultur, en ideologisk ståndpunkt eller ett teoretiskt paradigm. Enligt relativismen finns alltså ingen absolut sanning. Detta måste dock skiljas från den helt triviala tesen att vad som anses vara sant kan variera från en kultur till en annan.

Fascism

Fascism, i första hand en italiensk politisk rörelse, grundad och ledd av diktatorn Benito Mussolini, i vidare bemärkelse också benämning på besläktade riktningar i olika länder, främst under mellankrigstiden och andra världskriget. Liknande senare rörelser betecknas stundom som neofascistiska. Försök har gjorts att skapa ett allmänt fascismbegrepp, under vilket alla de nämnda rörelserna, särskilt den tyska nazismen, skulle kunna inordnas. I kommunistiskt språkbruk har ordet fascism sålunda konsekvent brukats i denna generella betydelse.

Kommunalism

Kommunalism är ett decentraliserat organisatoriskt system med grund i självständiga mindre samhällen, vanligen direktdemokratiskt styrda kommuner, ibland med kommunism även om det inte är fullt kompatibelt eftersom kommunalism inte är ett ekonomiskt system utan organisatoriskt.

Sikhism

Sikhism är en indisk monoteistisk religion, som grundlagts genom tio guruers förkunnelse och organisatoriska verksamhet under 1500–1600-talen. Läran vilar på den heliga skriften "Adi Granth". Sikhismens ursprungsområde är landet kring Indusflodens övre lopp (Punjab). I dag finns dess viktigaste fäste i den indiska delstaten Punjab, vars befolkningsmajoritet är sikher. Där, i Amritsar, ligger också sikhismens religiösa centrum, Gyllene templet Amritsar. Sikherna utgör ca 7 % av Delhis invånare, av Indiens totala befolkning ca 2 %. Betydande grupper finns i Storbritannien, USA och Canada.

Nyexpressionism

Nyexpressionism, det figurativt berättande och känsloladdade måleri som skapades i Sverige strax efter andra världskriget och hade sina rötter i svensk och nordisk expressionism från 1930-talet. Nyexpressionismen stod i opposition mot den samtida konkretismen. Dess främste företrädare var Torsten Renqvist, som fick sitt genombrott som målare och grafiker 1950.

Nyexpressionism kan även avse en tysk konstriktning, se neoexpressionism.

Intellektualism

Intellektualism, kunskapsuppfattning som står i skarp motsatsställning till empirism och sensualism. Enligt intellektualismen är allt i grunden förnuftigt. Ibland talar man också intellektualism i psykologin och avser då uppfattningen att psykiska förlopp bestäms av förståndet. Intellektualism kan också vara motsatsen till antiintellektualism och betyder i så fall en kraftig tilltro till det mänskliga förnuftet, dess roll och möjligheter.

Neodeskriptivism

Neodeskriptivism, riktning inom nyare moralfilosofi som gentemot den av den logiska positivismen inspirerade emotivismen och den framför allt av Richard Hare hävdade preskriptivismen hävdar att de etiska utsagorna har ett konkret, deskriptivt innehåll, grundat i människans eller det mänskliga samhällets natur. Man anknyter därvid ofta till Aristoteles. Till riktningens förespråkare hör bl.a. Elizabeth Anscombe, Philippa Foot och Alasdair MacIntyre.

Antiintellektualism

Antiintellektualism, misstro mot människors möjlighet att med förståndets hjälp, med sakliga resonemang och vetenskapliga metoder finna lösningar på teoretiska och praktiska problem. Misstron kan stegras till öppen fientlighet, och den kan gälla större eller mindre delar av den mänskliga verksamhetssfären. I denna mening betyder antiintellektualism ungefär detsamma som irrationalism, ett ord som dock förknippas mera med utformade läror om hur människan på annat sätt än genom förnuftet skall komma till insikt.

Pedofilism

Pedofili är en beteckning för en vuxen människas sexuella dragning till prepubertala barn och barn i tidig pubertet (vanligtvis 13 år eller yngre). Då attraktionen riktas mot unga tonåringar (personer i pubertetsåldern), snarare än yngre barn, används istället begreppet hebefili eller efebofili.

Neoplasticism

Neoplasticism, nonfigurativ, plangeometrisk konstriktning som främst företräddes av De Stijl i Nederländerna på 1910- och 20-talen men även utövade ett betydande inflytande i andra länder. Riktningens främsta företrädare var Theo van Doesburg och Piet Mondrian. Den senare var den egentlige upphovsmannen och skaparen av termen, vilken visar på den centrala avsikten att föra tillbaka tredimensionella volymer till bildens ytplan, som uppfattades som det primära plastiska elementet. Mondrian var starkt inspirerad av filosofen M.H.J. Schoenmaekers mystiska och transcendenta idéer.

Kvietism

Kvietism (av lat. quie'tus 'lugn', 'stilla', av qui_es 'vila', 'ro'), radikal riktning inom romersk-katolsk mystik på 1600-talet, framför allt representerad av den spanske prästen Miguel de Molinos (1628–96) med hans vitt lästa bok "Guida spirituale" (1675; "Andlig vägvisare"). Den själ som vandrar den svåra inre vägen och som passerar den "mörka nattens" bittra sorg och som drabbas av andlig torka, leda vid gudomliga ting, en känsla av övergivenhet och frestelser av olika slag kan efter hård kamp nå fram till inre samling och kontemplation.

Uniformism

Uniformism eller uniformitarianism, geologisk teori enligt vilken jordytan, bergarterna och organismerna formats och utvecklats, och alltjämt formas och utvecklas, endast av de slags naturprocesser som fortfarande är i verksamhet. Uniformismen antar vidare att de geologiska processerna har ett långsamt, uniformt skeende, i motsats till katastrofläror (se katastrofism), som utgår från att hastiga och fullständigt ödeläggande händelser inträffat ett flertal gånger under jordens historia.

Panenteism

Panenteism (av pan-, grek. en 'i' och theos 'gud'). Medan panteismen lär att allt är gudomligt, dvs. att Gud och världsalltet är ett och detsamma, är panenteism mindre reduktionistisk och hävdar att allt annat verkligt är i Gud, men att Gud är något därutöver. Panenteism har i modern tid hävdats främst inom processteologin.

Eklekticism

Eklekticism (av grek. eklektiko_s, eg. 'utväljande', till ekle_ga 'utvälja'), egenskapen hos vissa läror, konstriktningar o.d. att vara tillkomna genom osjälvständigt sammanförande av element från skilda håll. Inom filosofin används ordet bl.a. om en metodologi som innebär att man genom att välja ut enstaka tankar och idéer från olika filosofiska system formulerar en sammansatt lära eller teori, i stället för att utifrån en självständig grundprincip skapa ett eget system.

Materialism

Materialism (en bildning till senlat. materia_lis 'materiell', 'världslig'), filosofisk åskådning enligt vilken materien är det enda verkliga. Materialismen har en lång historia inom västerlandets tänkande. Under antiken företräddes den av tänkare som Demokritos och Epikuros, enligt vilka världen består av atomer och tomrum. Även själen, ja till och med gudarna, ansågs bestå av atomer, uppfattade som små, odelbara materiepartiklar. En materialism av epikureiskt slag förkunnas också i Lucretius lärodikt "De rerum natura".

Caudillism

Caudillism (spanska. caudillismo, av caudillo 'ledare', 'anförare'), politiskt system i Latinamerika som dominerade efter det spanska väldets sammanbrott i början av 1800-talet och som var betydande ännu under 1900-talets förra hälft. Caudillismen byggde på klientförhållande till en mäktig caudillo, ofta militär, som härskade över ett område eller en provins. Genom allianser med andra caudillos, genom korruption, valfusk och ofta rent banditväsen kunde sådana caudillos t.o.m. slå sig fram till presidentposten.

Ptyalism

Ptyalism, hypersalivation, sialorré, medicinsk term för dregling, dvs. större salivsekretion än normalt. Ptyalism förekommer vid t.ex. Parkinsons sjukdom samt normalt hos spädbarn vid tandsprickning. Barn med spastisk pares har ofta ptyalism.

Hypersplenism

Hypersplenism, tillstånd med en av någon anledning (leversjukdom, blodsjukdom m.m.) förstorad mjälte (splenomegali) tillsammans med lågt antal celler (erytrocyter, leukocyter och trombocyter) i blodet. Hypersplenism beror på en ökad anrikning av blodets celler i mjälten. Vanligen sker en kompensatoriskt ökad produktion av blodceller i benmärgen. Ibland är det nödvändigt att avlägsna mjälten för att få blodvärdena normala och ta bort eventuella symtom (trötthet, infektions- och blödningsbenägenhet).

Klerikalism

Klerikalism är i vissa betydelser motsatsen till sekularism. Betyder att religiösa institutioner eller makthavare ges kontroll över den ordinarie offentliga makten. Begreppet innefattar dock ej situationer när präster eller dylikt i hög grad väljs till offentliga uppdrag, om detta sker genom ordinarie demokratiska metoder, utan endast när detta är institutionaliserat i någon utsträckning.

Används i bland som ett pejorativt uttryck om samhällen där de religiösa institutionerna anses ha mycket makt över samhällslivet och medborgarna.

Voluntarism

Voluntarism är en åskådning som tillskriver viljan den ledande funktionen i själslivet. Under medeltiden möter vi en voluntarism som i Augustinus efterföljd innebär att både kunskapen och det etiska handlandet primärt anses bestämda av viljan. Bl.a. Duns Scotus och Bonaventura företräder en sådan voluntarism, medan andra, främst Thomas av Aquino, räknar med intellektets primat. Martin Luther företräder en bibliskt förankrad voluntarism: hela människans inriktning bestäms av en inre, fördold vilja, präglad av arvsynden, förvandlad genom Kristustron.