Om ismer

Ordet ismer skall ses som ett samlingsnamn för Ism, ett suffix som vanligtvis indikerar en lära, idériktning eller trosinrikting. Undantag till detta finns förstås och mängden ismer är många. På sidan ismer.se försöker vi samla så många som möjligt av dem.

Här listar vi de 25 mest lästa ismerna, om du söker någon annan kan du besöka vår sida Ismer A till Ö.

Nykantianism

Nykantianism, rikt differentierad, huvudsakligen tysk tankeströmning i 1800- och 1900-talens filosofi med tyngdpunkt under tiden 1870–1920 men med avläggare in i våra dagar. Riktningen var uppdelad i ett flertal skolor, som både samverkade och bekämpade varandra och som främst förenades av en strävan att bedriva filosofi som vetenskap under tillämpande av Kants och den kritiska filosofins metoder. I liknande bemärkelse används därför också termen neokriticism.

Orficism

Orficism, orfism, antik grekisk religionsform som kan spåras tillbaka till 500-talet f.Kr. men sannolikt hade äldre anor. Dess läror, som ansågs ha inrättats av den mytiske Orfeus, utmärker sig för att de nedlagts i skrift, förutom i s.k. orfiska hymner och dikter även på guldbleck som påträffats i gravar i Syditalien. Av särskild betydelse är orficismens tankar om gudarnas och människornas tillkomst; bl.a. hävdas att Zeus arvtagare Dionysos dödades av titanerna, som slet sönder honom och förtärde hans lemmar. Dionysos återuppstod men titanerna förbrändes av Zeus blixtar.

Särartsfeminism

Särartsfeminism är feministisk riktning som menar att man i kampen för kvinnors lika rättigheter måste utgå från att kvinnor och män är biologiskt olika. Inriktningen dominerade under 1800-talet, och en internationellt känd svensk särartsfeminist var Ellen Key. I "Missbrukad kvinnokraft" (1896) hävdade hon att det inte var som mannens like utan i kraft av sin moderlighet som kvinnan hade något att tillföra samhället. Särartsfeminismen, som haft få anhängare under efterkrigstiden, kom åter i centrum av den feministiska diskussionen under 1990-talet, bl.a.

Analfabetism

Analfabetism, oförmåga att läsa och skriva. I nutida i-länder med obligatorisk skolgång är total okunskap om skriften mycket ovanlig. Därför talar exempelvis UNESCO i stället om "oförmåga att med förståelse läsa och skriva en enkel redogörelse av betydelse för ens dagliga liv". Med en definition grundad härpå räknar UNESCO med att 40–50 % av jordens vuxna befolkning är analfabeter. Med nödvändighet osäkra skattningar anger 70–80 % i Afrika, 40–60 % i Asien, 20–30 % i Sydamerika, 10 % i Nordamerika och 5–10 % i Europa.

Nestorianism

Nestorianism är en riktning inom kristendomen.

Patriarken av Konstantinopel, Nestorius (cirka 381–451), som tillhörde den antiokenska skolan, gjorde en skarp åtskillnad mellan Kristi gudomliga och mänskliga natur, och menade att dessa hade existerat skilda från varandra i honom.

Jungfru Maria skulle därmed inte vara Gudaföderska (grekiska Theotokos) utan enbart Kristusföderska (grekiska Christotokos). Denna lära fördömdes på konciliet i Efesos 431 och Nestorios slutade sina dagar i egyptisk exil.

Ekonomism

Ekonomism är ett begrepp sammansatt av ekonomi samt det samlande begreppet -ism för skolbildning eller trosriktning. Det används numera i nedsättande syfte när hushållningsaspekter tas med i bedömningen inför olika beslut i samhället. Ofta besvaras och avfärdas ekonomiska argument med att det bortser från andra aspekter, som har lika stort eller högre värde än de som kan värderas i monetära termer.

Preskriptivism

Preskriptivism, position inom den moderna metaetiken, främst förknippad med den brittiske filosofen Richard Hare. Enligt preskriptivismen är de moraliska utsagornas huvudfunktion att föreskriva hur vi skall handla med utgångspunkt i en allsidig bedömning av den konkreta handlingssituationen. Denna preskriptiva funktion är enligt Hare omöjlig att reducera till språkets deskriptiva funktion, medan det moraliska språkets värderande funktion tänks kunna härledas ur den preskriptiva.

Kommersialism

Kommensalism (av fr. commensal/medeltidslat. commensa'lis, av lat. com-, se kon-, och mensa'lis 'som hör till ett bord', av me'nsa 'bord'), form av samlevnad mellan två organismer tillhörande olika arter där den ena parten drar fördel av förhållandet medan den andra inte alls påverkas.

Historicism

Historicism, dels den anglosaxiska formen för historism, dels i speciell betydelse historiefilosofiska försök att förutsäga framtiden med hjälp av deterministiska utvecklingsteorier, t.ex. hos Hegel och Marx, starkt kritiserade av Friedrich von Hayek och Karl Popper.

Inom konst- och arkitekturhistorien betraktas historicism i regel som skilt från begreppet i dess filosofiska bemärkelse. Det avser här istället betydelsen av det ökade historiska medvetandet under 1800-talet, som medförde ett ökat intresse för historisk ämnen och stilar.

Parasitism

Parasitism (av parasit), förhållandet att en organism utnyttjar resurser på en annan organisms direkta bekostnad. Den organism som utnyttjar kallas parasit, och den som blir utnyttjad kallas värd. Parasiten är oftast mindre och har ofta kortare generationstid än värden. Av praxis brukar inte predation och inte heller bete av växter inbegripas i parasitism p.g.a. att angriparen här normalt är större än den angripne och att den senare omedelbart konsumeras. I parasitismens typfall, vilket gäller t.ex.

Poststrukturalism

Poststrukturalism, filosofisk riktning, med utbredning framför allt i Frankrike, som efterträtt och på flera punkter revolterat mot strukturalismen. Denna, sådan den företrätts av exempelvis Claude Lévi-Strauss, innebär en stark tilltro till vetenskapen och till möjligheten att nå en exakt och systematiskt uppbyggd kunskap om den sociala verkligheten. Poststrukturalismen, sådan den företräds av t.ex. den senare Michel Foucault eller av Jacques Derrida, präglas av misstro mot vetenskapens och förnuftets pretentioner.

Syntetism

Syntetism, inom bildkonst gestaltningstendens med inriktning på enhetlig sammanfattning av konturer och färgfält till tydliga, dekorativa enheter. Termen myntades i förhållande till en specifik utveckling inom premodernismen, med Gauguins och Émile Bernards samt den efterföljande Pont-Aven-kretsens arbeten 1888–90. Dessas syntetism utmärktes framför allt av en fast, rytmisk och ofta starkt markerad konturlinje och hela färgfält – ofta med starka och klara färger – mellan konturerna. Det finns ofta en viss karaktär av jugendstil i deras linjerytmer.

Konventionalism

Konventionalism (av konventionell).

Konventionalism inom vetenskapsfilosofi

I vetenskapsfilosofin: uppfattningen att vetenskapliga lagar och teorier inte är sanna eller falska utan konventioner som forskarna väljer bland olika möjliga sätt att beskriva världen. Liksom beträffande konventioner i allmänhet finns det bättre och sämre val. Enligt konventionalismen bör den teori väljas som ger den enklaste och kraftfullaste förklaringen av fenomenen. Konventionalismen formulerades först av Poincaré men finns exempelvis också i Machs och Duhems arbeten.

Orfism

Orfism, orfisk kubism, term lanserad av Apollinaire 1912–13 som benämning på en modernistisk konstriktning med Robert Delaunay som upphovsman. Apollinaire uppfattade orfismen som en rörelse inom kubismen och kopplade ihop den även med andra konstnärer som Sonia Delaunay, Duchamp, Picabia, Léger och Frank Kupka. Robert Delaunay var primärt intresserad av att undersöka färgernas förhållande till varandra enligt Chevreuls lagar om "simultana färgkontraster", och termen simultanism användes synonymt med orfism.

Fototropism

Fototropism, av ljus framkallad tillväxtrörelse hos växter, svampar och fastsittande djur. Belyses ett skott ensidigt kommer det att böja sig mot eller från ljuskällan, positiv resp. negativ fototropism. Den ljusmängd som träffar skottet avgör böjningsriktningen. Blad ställer också in sig i förhållande till ljuskällan (ofta vinkelrätt mot ljusstrålarna) så att fotosyntesen optimeras. Generellt orienterar fototropismen växtorganet till gynnsammaste position i förhållande till ljuset.

Härdningsmekanism

Härdningsmekanism, fenomen som höjer hållfasthet och hårdhet hos material genom att hos metalliska material förhindra dislokationernas förflyttning och hos plaster försvåra rörelsen hos polymerkedjor. De fyra klassiska härdningsmekanismerna för metalliska material är lösningshärdning (tillsats av legeringselement i fast lösning), minskning av kristallkornens storlek, urskiljning av fina partiklar (mindre än 1310"7 m) samt ökning av dislokationstätheten genom kallbearbetning. Hos polymera material utnyttjas t.ex.

Naturdeterminism

Naturdeterminism, föreställningen att det finns ett strängt kausalt samband mellan ett områdes natur och dess ekonomiska, politiska och kulturella liv. Det är en allmän iakttagelse, vidsträckt kommenterad i vetenskaplig och annan litteratur sedan antiken, att mänsklig verksamhet varierar med naturförhållandena, inte minst klimatet (jfr klimatteori). Bland idéns tidiga talesmän märks Montesquieu, Buffon och i viss mån Herder. När kulturforskningen kring sekelskiftet började systematisera sitt material framträdde forskare som med få reservationer hävdade en naturdeterminism i sina teorier.

Pseudohermafroditism

Tillstånd där könskörtlarna är av det ena könet och de yttre könsdelarna av det andra könet. En kvinnlig pseudohermafrodit har äggstockar, men de yttre könsdelarna är utvecklade i manlig riktning. Orsaken är överproduktion av manliga könshormoner hos fostret p.g.a. en ärftligt betingad enzymdefekt. En manlig pseudohermafrodit har testiklar, men den manliga könsutvecklingen är bristfällig p.g.a. defekt bildning eller verkan av testosteron under fosterlivet. Pseudohermafroditism förekommer också hos djur, särskilt hos svin och get.

Dyofysitism

Dyofysitism (grekiska dyo ’två’ och physis ’natur’), ibland kallad tvånatursläran, är inom kristologin läran att Kristus har två naturer, en gudomlig och en mänsklig. Den är förhärskande i till exempel syrisktortodoxa kyrkan. Läran är en reaktion mot Nestorianism, som kom i ljuset under Konciliet i Efesus och Eutychianism som diskuterades under Konciliet i Chalcedon.

Rudbeckianism

Rudbeckianism, form av göticism som mer eller mindre tydligt inspirerats av Olof Rudbeck d.ä:s "Atlantica". Till de tidiga rudbeckianerna räknas rättshistorikern Carl Lundius och Olof Rudbeck d.y. Sedan Olof von Dalin i sin "Svea rikes historia" (1747–62) hävdat att Sverige legat under vatten även långt efter syndafloden tycktes grunden för rudbeckianismen undanryckt. Den togs dock kraftfullt i försvar ännu av E.J. Biörner ("Nordiska kämpadater", 1737, m.fl. arbeten) och Johan Göransson (1712–69, "Bautil", 1750).