Om ismer

Orfism, orfisk kubism, term lanserad av Apollinaire 1912–13 som benämning på en modernistisk konstriktning med Robert Delaunay som upphovsman. Apollinaire uppfattade orfismen som en rörelse inom kubismen och kopplade ihop den även med andra konstnärer som Sonia Delaunay, Duchamp, Picabia, Léger och Frank Kupka. Robert Delaunay var primärt intresserad av att undersöka färgernas förhållande till varandra enligt Chevreuls lagar om "simultana färgkontraster", och termen simultanism användes synonymt med orfism.

Naturdeterminism, föreställningen att det finns ett strängt kausalt samband mellan ett områdes natur och dess ekonomiska, politiska och kulturella liv. Det är en allmän iakttagelse, vidsträckt kommenterad i vetenskaplig och annan litteratur sedan antiken, att mänsklig verksamhet varierar med naturförhållandena, inte minst klimatet (jfr klimatteori). Bland idéns tidiga talesmän märks Montesquieu, Buffon och i viss mån Herder. När kulturforskningen kring sekelskiftet började systematisera sitt material framträdde forskare som med få reservationer hävdade en naturdeterminism i sina teorier.

Gnosticism, en religiös dualistisk rörelse för vilken gnosis är en nödvändig förutsättning för frälsning. "Gnosticism" används ofta som samlande namn för vissa rörelser som växte fram huvudsakligen inom kristendomen under århundradena närmast efter Kr.f. Troligt är dock att förkristen gnosticism funnits, i varje fall "gnostiskt" klimat och "gnostiskt" språkbruk. Frågan om gnosticismens bakgrund är alltså inte löst. Gnosticismen har vissa likheter med buddhismen men måste ha vuxit fram i en miljö där judendomen, kanske i avvikande form, spelat en roll.

Fotorealism, superrealism, hyperrealism, konst som i sin exakta verklighetsåtergivning gör intryck av att vara fotografi. Fotorealismen, som har sina rötter i popkonsten, florerade framför allt i USA på 1960- och 1970-talen. I vissa fall utfördes målningarna ovanpå ett fotografi som kopierats på en specialpreparerad duk. Malcolm Morley, en av de första fotorealisterna, utgick från fyrfärgsreproduktioner av fotografier; hans målningar påminner om bilder i resebroschyrer. I Sverige arbetade bl.a.

Fariseism var en religiös riktning bland judarna i århundradena kring vår tideräknings början. Fariseerna betonade att hela det judiska folket skulle vara ett Guds folk och följa renhetslagarna. Bland fariséerna fördes livliga diskussioner om lagarnas betydelse, och det fanns en vilja att mildra dem, när de uppfattades som omöjliga att efterleva eller alltför stränga. Man ville dock hitta argument i Tanach för dessa tolkningar.

Härdningsmekanism, fenomen som höjer hållfasthet och hårdhet hos material genom att hos metalliska material förhindra dislokationernas förflyttning och hos plaster försvåra rörelsen hos polymerkedjor. De fyra klassiska härdningsmekanismerna för metalliska material är lösningshärdning (tillsats av legeringselement i fast lösning), minskning av kristallkornens storlek, urskiljning av fina partiklar (mindre än 1310"⁷ m) samt ökning av dislokationstätheten genom kallbearbetning. Hos polymera material utnyttjas t.ex.

Likhetsfeminism, riktning inom feminismen som betonar att män och kvinnor som individer är olika men på ett generellt och mänskligt plan, som samhällsmedborgare, lika. Riktningen, som har kommit att dominera svensk 1900-talspolitik, har blivit norm för kvinnorörelsens agerande och det feministiska tänkandet. En tidig svensk förespråkare var Carl Jonas Love Almqvist med romanen "Det går an" (1838). Den mest framträdande tänkaren under efterkrigstiden är Simone de Beauvoir.

Wellerism är en internationell benämning på ordstäv.

Wolffianism, filosofisk riktning benämnd efter Christian von Wolff och mycket populär vid europeiska universitet under perioden 1720–60. Wolffs filosofi var uppbyggd efter matematiskt mönster och hade en strikt logisk struktur. Efter sin lärofader använde efterföljarna ofta uttrycket "Förnuftiga tankar om ..." i sina boktitlar, vilket därför blev ett tydligt kännetecken på wolffianer.

Deskriptivism, riktning inom moralfilosofin som hävdar att de etiska utsagorna har ett konkret, deskriptivt innehåll och att de alltså är sanna eller falska. Uppfattningen har ofta stått under kritik, under 1900-talet särskilt av G.E. Moore och (i Sverige) Axel Hägerström. I nordisk filosofi har riktningen särskilt förknippats med Edvard Westermarck, men hans teori om de moraliska omdömenas natur och funktion var i själva verket betydligt mera komplicerad.

Fysikalism, filosofisk uppfattning enligt vilken alla meningsfulla påståenden ytterst kan föras tillbaka till påståenden om fysiska föremål eller processer. I vetenskapsteoretiska sammanhang är uppfattningen särskilt förknippad med de logiska positivisterna, som menade att alla empiriska vetenskaper i princip kunde reduceras till fysik i vid mening, innefattande alla vetenskaper om den materiella världen, t.ex. astronomi, mineralogi, kemi, geologi och meteorologi.

Fallibilism, inom filosofin åsikten att misstag om vad som är sant aldrig kan uteslutas. Alla påståenden, även vetenskapliga, kan därför behöva korrigeras. Detta innebär inte ett förnekande av möjligheten till kunskap, dvs. ett försanthållande på goda grunder av sanna påståenden, men det är alltid möjligt att det vi på goda grunder tror är sant visar sig vara falskt. Åsikten, som inte bör förväxlas med den relativistiska tanken att det inte finns några (absoluta) sanningar, är i dag ganska allmänt omfattad. Termen är bl.a. förknippad med Charles S. Peirce och Karl Popper.

Positivism, filosofisk riktning som brukar hänföras till Auguste Comte och hans samhällsfilosofiska arbeten. Det mänskliga tänkandet har enligt Comte under historien genomlöpt tre utvecklingsfaser. I den första används religiösa förklaringsmönster för att tolka och begripliggöra naturfenomenen; i den andra metafysiska. Det är först i det tredje och vetenskapliga stadiet som tänkandet enligt Comte förmår frigöra sig från alla sådana extraantaganden och fullkomnas genom att koncentreras på det "positivt" givna.

Absolutism, filosofisk ståndpunkt som antar att det finns sanningar eller värden som är oberoende av människors kunskap eller värderingar och därför är eviga och oföränderliga. Motsatsen är relativism.

Absolutism, total avhållsamhet från bruk av alkohol, eller den riktning inom nykterhetsrörelsen som förordar sådan för sina medlemmar.

Neodarwinism, nydarwinism, utvecklingsläran såsom den uppfattas efter upptäckten av genernas och kromosomernas struktur och funktion. Neodarwinismen bekräftar Darwins idéer om naturligt urval som evolutionens drivande mekanism men kan bättre förklara uppkomsten av den genetiska variation på vilken urvalet verkar.

Värdesubjektivism är en teori som hävdar att värdeomdömen är subjektiva i någon mening, t.ex. att de egentligen är beskrivningar av människors subjektiva reaktioner eller uttryck för sådana reaktioner.

Kommunism (fr. communisme, ytterst av lat. commu'nis 'gemensam'), benämning på en rad besläktade idéer om att egendomen bör vara gemensam eller åtminstone jämnt fördelad i samhället. I marxistisk-leninistisk teori betecknar termen det slutstadium i mänsklighetens utveckling, då klasser och utsugning har upphört och produktionsresultatet fördelas till alla efter behov. Liksom de flesta andra moderna beteckningar på politiska ideologier är kommunism som politisk etikett ett barn av 1800-talet. Idéer av snarlikt innehåll förekommer emellertid långt tidigare i historien.

Hypokorism, smeknamn, (oftast) bildat av ett officiellt namn genom att detta eller en del därav utgör avledningsbas och får i tillägg ett suffix: Sigge av namn på Sig-, Bibbi av Birgit, Lunkan av Lundkvist etc. Sådana bildningar kallas även – ibland oegentligt – kortnamn. Termen hypokorism används stundom även för andra ord än personnamn, t.ex. Teknis för Tekniska högskolan, sosse för socialdemokrat. Utmärkande för hypokorismerna är konsonantfördubblingen.

Nonkonformism, medvetet avvikande från gällande sociala normer, motsatsen till konformism. I kyrkohistorien: beteendet inom protestantiska kyrkogrupper i England under 1600-talet att vägra inordna sig under den etablerade anglikanska kyrkan.

Epifenomenalism, filosofisk teori om medvetandets natur. Teorin hävdar att medvetandet är ett epifenomen (en overksam bieffekt) till hjärnans fysikaliska aktiviteter. De mentala upplevelserna orsakas av hjärnans verksamhet, men det är bara illusion att medvetandet kan påverka de fysikaliska processerna. Medvetandet liknas vid en skugga till kroppen som följer dess rörelser men som inte på något sätt kan styra den. Teorin förfäktades framför allt av Thomas H. Huxley.

Revisionism, ursprungligen den ståndpunkt som Eduard Bernstein utvecklade i revisionismstriden. Där åsyftades en förändring av Marx ursprungliga teori. Bernsteins idéer spred sig till andra länder där marxism och socialdemokrati vunnit fotfäste, bl.a. Sverige, och efter bildandet av de kommunistiska partierna efter första världskriget blev revisionismen den helt dominerande ideologin i den andra, socialdemokratiska, internationalen. Efter hand bleknade marxismen bort; ur svenska SAP:s program försvann den 1944, ur det västtyska partiprogrammet 1959.

Innehållet i etnicismen och rasismen är detsamma och liksom rasismen nedvärderar etnicismen människor som anses tillhöra en annan etnisk grupp eller ha en annan "kultur". De ska inte beblandas med oss och vår förfinade och högstående kultur.

Dekonstruktivism, arkitekturriktning från 1980-talet, kännetecknad av bl.a. överlagringar av enkla geometriska former i komplexa mönster, ett slags upplöst och splittrad modernism. Dekonstruktivismen har påverkats både av 1920-talets sovjetiska arkitektur och av Jacques Derridas filosofi. Till riktningen kan räknas arkitekter som Peter Eisenman, Frank Gehry, Zaha Hadid, Rem Koolhaas och Bernard Tschumi.

Postkubism, benämning på olika geometriskt abstrakta konstriktningar med rötter i kubismen, t.ex. purism, neoplasticism, konstruktivism och art concret. Utvecklingen av den tredje fasen av kubismen, den syntetiska, är intimt lierad med postkubismen, som under 1920-talet spelade en stor roll inom såväl bildkonst som arkitektur och formgivning m.m.

Dogmatism, accepterandet av eller fasthållandet vid en viss tes eller uppfattning utan tillräcklig grund eller kritisk prövning. I sin moderna betydelse går uttrycket tillbaka till Kant, som med dogmatism avsåg en filosofi utan föregående kunskapsteoretisk prövning, dvs. tanken att man kunde komma till kunskap inom metafysiken utan hjälp av kritik av det rena förnuftet. Dogmatism uppstår enligt Kant genom att man på ett otillåtet sätt utvidgar bruket av förstånds- och förnuftsbegreppen från ett kritiskt analytiskt till ett metafysiskt.