Altruism

Det finns två typer av altruism, filosofisk och biologisk.

Filosofi

Altruism, osjälviskhet, att vilja och behandla någon annan (mänsklig) varelse än en själv väl, utan avsikt att därigenom gagna sitt eget intresse. Motsatsen är själviskhet eller egoism. Altruism kan variera i styrka, och i snävare mening avses med altruism endast de fall där en annans väl omfattas med en vilja starkare än egenintresset.

Altruismen intar en central ställning i många välkända moralsystem, t.ex. det kristna, i vilket den kommer till uttryck i budet att man skall älska sin nästa så som sig själv. Själva termen introducerades dock först på 1800-talet av Comte. Sedan 1600-talet pågår i västerlandet en filosofisk-psykologisk diskussion om huruvida människan är alltigenom egoistisk eller det finns utrymme också för altruism i hennes natur. I och med att Darwins teori om det naturliga urvalet slog igenom under 1800-talets senare hälft, fick problemet om altruismens möjlighet en ny, allmänt biologisk dimension.

Biologi

Altruism i biologin: uppträdande eller handlingssätt varigenom en individ gynnar en annan individ på sin egen bekostnad. Det naturliga urvalet har lett till att alla varelser är programmerade att maximera sin avkomlingsproduktion. Gener som i detta hänseende ger sin bärare större framgång än bärare av alternativa gener ökar i frekvens i populationen och ersätter gener som inte förs vidare i samma takt. Gener är fullständigt själviska, eftersom den ena genens relativa ökning ju förutsätter den andras relativa minskning. Härav följer att individer också uppträder med total själviskhet. Ett altruistiskt beteende skulle gynna andra gener än de egna och är således en biologisk otänkbarhet. Likväl förekommer hos mängder av arter olika till synes altruistiska beteenden. Dessa torde kunna förklaras på något av följande sätt:
– En viss gens relativa frekvens i populationen ökar om den programmerar sin bärare att uppträda altruistiskt mot andra bärare av samma gen, dvs. mot nära släktingar. Sociala insekter utgör det kanske mest utpräglade exemplet på detta.
– Tjänster–gentjänster: framför allt hos många flocklevande aparter bildar ofta två eller flera individer "allianser" för att lyckas bättre i konflikter med socialt högre rankade individer. I ett ögonblick gynnas den ene, men i nästa den andre av de båda samverkande individerna. Sådana relationer förutsätter avancerad förmåga till individuellt igenkännande samt ett socialt mönster som utesluter "fusk".
 – Social parasitism, där en individ manipulerar en annan att uppträda altruistiskt mot sig. Detta förekommer synnerligen allmänt och kan utspelas mellan individer av samma art eller mellan individer av olika arter. På det senare utgör gökungens manipulering av sina fosterföräldrar ett drastiskt exempel.

För att understryka att dessa beteenden inte i egentlig mening är altruistiska, utan i själva verket förekommer därför att de ökar de egna genernas förökningstakt, diskuteras de ofta under beteckningen pseudoaltruism.