Dogmatism

Dogmatism, accepterandet av eller fasthållandet vid en viss tes eller uppfattning utan tillräcklig grund eller kritisk prövning. I sin moderna betydelse går uttrycket tillbaka till Kant, som med dogmatism avsåg en filosofi utan föregående kunskapsteoretisk prövning, dvs. tanken att man kunde komma till kunskap inom metafysiken utan hjälp av kritik av det rena förnuftet. Dogmatism uppstår enligt Kant genom att man på ett otillåtet sätt utvidgar bruket av förstånds- och förnuftsbegreppen från ett kritiskt analytiskt till ett metafysiskt. Hos Fichte stod dogmatism för det slags filosofi som sätter något annat (icke-jaget) som motsatt och jämställt med det rena jaget, t.ex. Kants tinget i sig. Alternativet var enligt Fichte den idealistiska ståndpunkten, vilken härleder all kunskap ur det rena jaget. Liknande åsikter företräds även av Schelling m.fl. I modernt språkbruk står dogmatism även för en kunskapsteoretisk doktrin som i motsättning till skepticismen hävdar förekomsten av apodiktisk (obetingad eller absolut säker) kunskap.