Evolutionism

Evolutionism, åskådning enligt vilken en utveckling (evolution) från "lägre" till "högre" former äger rum eller har ägt rum. I biologin är evolutionism närmast liktydig med utvecklingslära. Inom historie- och samhällsfilosofin har evolutionismen haft stor betydelse särskilt fr.o.m. upplysningstiden; se framstegstanken.

Inom kultur- och socialantropologin är evolutionismen en riktning som lägger tonvikten på studiet av den sociokulturella evolutionen, vilken kan definieras som en process mot ökande differentiering och organisatorisk komplexitet. Processen ger det sociokulturella systemet en bättre förmåga att anpassa sig till omgivningen och leder samtidigt till ett minskande beroende av denna.
Under kultur- och socialantropologins formativa period (senare hälften av 1800-talet) var sociokulturell evolution det dominerande temat, där det teoretiska nytänkandet präglades av inspiration från Darwin inom biologin och Spencer inom sociologin. En översikt över evolutionismen i antropologin fram till sekelskiftet 1900 finns i artikeln antropologi. Den antropologiska inriktning som har benämnts neoevolutionism uppkom i USA under 1950- och 1960-talen. Man skiljer här mellan den generella evolutionen, som är samhällens tendens att utvecklas från "lägre" till "högre" eller från mindre komplexa till mer komplexa organisationsformer (från samlar- och jägarsamhällets kringströvande horder över det acefala stamsamhället, hövdingadömen på bynivå och regionala kungadömen till den agrara staten), och den specifika evolutionen, som gäller enskilda samhällens historiska utveckling och som måste förklaras med hänvisning till den nödvändiga anpassningen till omgivningen utifrån de givna historiska förutsättningarna. Denna inriktning förespråkades främst av antropologerna Julian Steward och Marshall Sahlins. En något annorlunda version av sociokulturell evolution företräds, under rubriken kulturmaterialism, av antropologen Marvin Harris ("Cultural Materialism", 1979). Harris anser att det är befolkningstrycket som är drivkraften i den sociokulturella evolutionen; det medför en utarmning av miljön, vilken framtvingar teknologiska innovationer som leder till ett mer effektivt utnyttjande av de naturliga resurserna. Teknologin bestämmer i stort sett de sociala produktionsrelationerna, som i sin tur är avgörande för utformningen av den samhälleliga organisationen och för de kulturella värdesystemen.

Kritiker av den antropologiska evolutionismen i dess olika skepnader har påpekat att den är ett uttryck för västerländsk etnocentrism genom att den i regel innebär en ideologi som sätter likhetstecken mellan evolution och framsteg. Mindre utvecklade samhällen definieras enligt denna ideologi genom det som de saknar men som vi har (t.ex. skriftspråk, politisk hierarki, stat) och inte genom det som de har men som vi kanske saknar (t.ex. social solidaritet). Det västerländska industrisamhället representerar i denna form det högsta stadiet av samhällelig utveckling, mot vilket alla samhällen oundvikligen måste röra sig. Att det finns samtida "primitiva" samhällen som fortfarande befinner sig på en tidig social utvecklingsnivå har under olika historiska epoker förklarats med dessa folks brist på intelligens, initiativ eller flit, deras mentala omogenhet eller olyckliga historiska villkor (kolonial exploatering). Det nutida utvecklingsbiståndet till tredje världens länder tycks till stor del ges på dessa ideologiska premisser.