Herrnhutism

Herrnhutism, Evangeliska brödraförsamlingen, eg. Unitas fratrum ('Brödrauniteten'), väckelserörelse på 1700-talet, sedan 1775 en evangelisk frikyrka. Den historiska bakgrunden är en andlig reformrörelse på 1400-talet, se böhmiska bröder. Ättlingar till dessa bröder kom som flyktingar 1722 till adelsgodset Berthelsdorf (nära Dresden). Godset ägdes av Nikolaus Ludwig von Zinzendorf, som upplät mark åt dem till en koloni; den fick namnet Herrnhut (förklarat som unter des Herrn Hut, 'under Herrens skydd', och auf des Herrn Hut, 'som Herrens vaktpost'). År 1727 bildades Den förnyade brödraförsamlingen (namnet visar på sambandet med de böhmiska bröderna), senare kallad Evangeliska brödraförsamlingen. Rörelsen spred sig snabbt till Nederländerna samt till Storbritannien och Amerika där den fick namnet The Moravian Church ('Den mähriska kyrkan'). Mission i Västindien, södra Afrika och på Grönland började tidigt.

Förutom av sitt tidigare böhmiska arv kom rörelsen att präglas av Zinzendorfs egen pietistiska fromhet. Hans ideal var en kristocentrisk "hjärtereligion"; han ville skapa en överkyrklig, odogmatisk sammanslutning av troende kristna genom disciplinerat gemenskapsliv, mission och nyskapande pedagogisk verksamhet. Kvinnan spelade en aktiv roll och kunde också ordineras. Under den s.k. "sållningstiden" på 1740-talet utvecklades rörelsens Jesuskult till en erotiskt färgad blod- och sårmystik. Senare organiserades brödraförsamlingen i en luthersk, en reformert och en mährisk gren.

Herrnhutismen nådde Norden redan på 1720-talet. Både i Danmark och Sverige förbjöds den av statsmakterna, men den spred sig som en innerlig fromhetsriktning inom de lutherska kyrkorna. Det var endast i Danmark som en regelrätt fristående brödraförsamling grundades redan 1773 i Christiansfeld på Jylland. I Sverige uppstod s.k. societeter i Stockholm och Göteborg samt i Sydsverige. Till 1800-talets väckelse i Sverige och särskilt till Carl-Olof Rosenius och hans gärning har herrnhutismen gett ett väsentligt bidrag.

Som synodal biskopskyrka, dvs. en organisation med valda ombud bestående av både präster och lekmän, har herrnhutismen ca 720 000 medlemmar (1994). Den är organiserad i 24 provinser (kyrkodistrikt) framför allt i Europa, Amerika och Afrika och varje provins har egen synod som vanligen sammanträder vartannat år. Kyrkan har tre ämbeten: diakon, presbyter och biskop. Biskopen har ingen förvaltande funktion utan är andlig ledare. En för hela kyrkan gemensam generalsynod (unitetssynod) sammanträder vart sjunde år. I Sverige är Evangeliska brödraförsamlingen verksam i Stockholm. I Tyskland ingår brödraförsamlingen som luthersk medlemskyrka i den evangeliska kyrkan (Evangelische Kirche in Deutschland). Herrnhutismen är engagerad i den internationella ekumeniken, bl.a. i Kyrkornas Världsråd och i världsmissionsrörelsen.

Av herrnhutisk litteratur märks främst den årligen utgivna Dagens lösen med bibelord för varje dag. Den började utges av Zinzendorf 1731 och utkommer nu på 27 språk. Sions sånger (1743) och Sions Nya Sånger (1778) har tryckts om i otaliga upplagor. År 1990 utkom handboken Brödrakyrkan, som innehåller gudstjänstordningar men även behandlar herrnhutismens insats i svenskt fromhetsliv och dess ställning i dag.