Orfism

Orfism, orfisk kubism, term lanserad av Apollinaire 1912–13 som benämning på en modernistisk konstriktning med Robert Delaunay som upphovsman. Apollinaire uppfattade orfismen som en rörelse inom kubismen och kopplade ihop den även med andra konstnärer som Sonia Delaunay, Duchamp, Picabia, Léger och Frank Kupka. Robert Delaunay var primärt intresserad av att undersöka färgernas förhållande till varandra enligt Chevreuls lagar om "simultana färgkontraster", och termen simultanism användes synonymt med orfism. 1912–13 målade Robert Delaunay serier av bilder med runda skivor (disques) i prismatiskt rena och lyskraftiga färger, som kontrasterar mot varandra och skapar en färgernas egen struktur. Orfismen erbjöd ett alternativ till den analytiska kubismens monokroma färger och var den första öppet manifesterade nonfigurativa konstriktningen i Paris, även om Delaunay också blandade sina "disques" med föreställande element i t.ex. Hommage à Blériot (1914). I sina egna skriverier senare (publicerade 1957 under titeln Du cubisme à l'art abstrait) såg Delaunay orfismen som en rent nonfigurativ färgkonst, som byggde på en analys av ljuset och som hade sina rötter i impressionismen och neoimpressionismen; kubismen var enbart ett övergångsstadium.

Orfism, kan även vara detsamma som orficism.