Platonism

Platonism, i vidaste bemärkelse de filosofiska läror som omfattades av Platon och av alla dem som fört hans tankar vidare eller ansett sig göra det. I trängre bemärkelse skiljer man mellan platonism och nyplatonism. I äldre tid gjordes inte denna distinktion. Filosofer och teologer hade långt in på medeltiden mycket begränsad kännedom om Platons egna skrifter. Hans filosofi tolkades då ganska allmänt i enlighet med specifikt nyplatonska idéer. Så var länge fallet också sedan Marsilio Ficino givit studiet av de platonska skrifterna en renässans genom att översätta dem till latin. Nyplatonismen dominerade platonismen hos t.ex. Nicolaus Cusanus, Cambridgeplatonisterna och hos vissa av romantikens diktare som Stagnelius. Den kom att förenas med kristna trosföreställningar, t.ex. hos Dionysios Areopagita. Det fanns också tänkare som betraktade Platon som en skeptiker. Hur Platons egen filosofi skall tolkas är fortfarande föremål för skilda åsikter. Termen platonism används också om sentida filosofiska teorier hos tänkare som Frege som gjort gällande att begrepp, abstrakta storheter och matematiska relationer har en självständig existens oberoende av vår kunskap om dem.