Individualism

Individualism, uppfattning som ser individens frihet och oberoende som ett högsta värde. Oftast förenas individualismen med åsikten att samhället som sådant endast kan förstås och förklaras som en sammanslutning av individer, vilkas handlingar och avsikter ytterst avgör samhällsutvecklingen. I denna mening synes Tocqueville vara den förste som (vid 1800-talets mitt) använde ordet. Individualism som tankeriktning kan dock sägas vara fullt utvecklad redan i 1600-talets England i och med Locke. Under 1700-talet vidareutvecklades den av bl.a. Adam Smith och Jeremy Bentham. I synnerhet har Smiths ekonomiska teori, enligt vilken individens fritt utvecklade egenintresse gynnar det allmänna bästa, spelat en avgörande roll för modern individualism. Uppfattningen möttes av skarp kritik från 1800-talets socialister och så småningom också från de s.k. socialliberalerna. De senare menade att individen visserligen var ett högsta värde men att det ohämmade egenintresset innebar att vissa människor kunde leva i överflöd, medan andra inte fick ett fullvärdigt liv. Staten måste gripa in för att säkra ett drägligt liv för alla människor. De flesta socialister menade att kollektiv av olika slag (framför allt den egna arbetarrörelsen) måste gripa in för att garantera en rimlig fördelning i samhället. Den fullt utvecklade individen sågs visserligen som ett mål för samhällsprocessen men den dög inte mycket till som agent i den historiska processen.

Under 1900-talet har individualismen i dess rena form utsatts för kritik från många håll. Alltsedan slutet av 1970-talet har den dock vunnit förnyad popularitet.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar