filosofi

Strukturfunktionalism

Strukturfunktionalism, en övergripande sociologisk teori, utvecklad av Talcott Parsons, som anger de allmänna funktioner som behövs för att ett socialt system skall kunna bestå. Funktionerna bildar regelbundenheter, strukturer. Parsons identifierar fyra sådana strukturella funktioner: anpassning till omgivningen (ekonomi), måluppfyllelse (politik), mönsterbevarande (kultur) och integration (organisation).

Skotism

Skotism, den medeltida (och moderna) riktning som filosofiskt ansluter till Johannes Duns Scotus. Skotismen omhuldades främst bland franciskanerna och accepterades av dem vid generalkapitlet i Toledo 1633. Filosofiskt ser skotismen frågan om "varat som vara" som den centrala. Den grundläggande individuationsprincipen är inte materian, utan en positiv perfektion som betecknas med den från Duns Scotus hämtade termen haecceitas. Bland skotismens tidiga företrädare kan nämnas Luke Wadding (d.

Rättspositivism

Rättspositivism, rättsfilosofisk uppfattning som utgår från att rättsreglerna är bindande och skall följas även om de är orättvisa. I Storbritannien har rättspositivismen förespråkats av bl.a. Jeremy Bentham, John Austin och Herbert Hart. Enligt österrikaren Hans Kelsen är ett lands författning bindande därför att juristerna i sin argumentationspraxis tar för givet att den skall följas. Ett praktiskt argument för rättspositivism är att den främjar rättssäkerhet, ett motargument att den underlättar en godtycklig maktutövning.

Progressivism

Progressivism, progressiv pedagogik, pedagogisk reformrörelse som uppkom i Europa och USA kring 1920. Den var antiauktoritär och barncentrerad och betonade vikten av praktiska uppgifter i undervisningen ("learning by doing"). Progressivismen var inspirerad av barnpsykologisk forskning.

Preskriptivism

Preskriptivism, position inom den moderna metaetiken, främst förknippad med den brittiske filosofen Richard Hare. Enligt preskriptivismen är de moraliska utsagornas huvudfunktion att föreskriva hur vi skall handla med utgångspunkt i en allsidig bedömning av den konkreta handlingssituationen. Denna preskriptiva funktion är enligt Hare omöjlig att reducera till språkets deskriptiva funktion, medan det moraliska språkets värderande funktion tänks kunna härledas ur den preskriptiva.

Pelagianism

Pelagianism, den lära om människans fria vilja som framlades av Pelagius och hans anhängare under 400-talet. En kontrovers med Augustinus och hans anhängare (t.ex. Caesarius av Arles) pågick under ca 100 år. Den avgjordes till förmån för augustinismen vid synoden i Orange 529. Pelagianismen fördömdes som irrlära vid flera tillfällen.

Paracelsism

Paracelsism, inflytelser av Paracelsus läror på idéer och vetenskap. I sin allmänna inverkan på idélivet var paracelsismen en del av den antiskolastiska front som växte sig stark under 1500-talets senare del. I denna funktion är den svår att skilja från den nyplatonska och hermetiska traditionen (hermetism), och den har också nära beröring med rosenkreutzarnas teosofi och Comenius pansofi.

Operationalism

Operationalism (av operation), vetenskapsfilosofisk riktning som kräver att vetenskapliga begrepp skall definieras utifrån de mätoperationer och experimentella metoder som används då begreppen tillämpas. Kravet framfördes på 1920-talet av Percy Bridgman, som i "The Logic of Modern Physics" (1927) också gav en lång rad förslag till operationella definitioner av fysikaliska grundbegrepp. Operationalism är nära besläktad med den logiska positivismens krav på verifierbarhet. Inom psykologin är behaviorism ett exempel på operationalism.

Sidor