geologi

Paleomagnetism

Paleomagnetism, studiet av jordens magnetfält och dess variation under geologisk tid. När magmatiska bergarter stelnar och kristalliserar orienterar sig magnetiska mineral, främst järnoxider, efter det rådande jordmagnetiska fältet. En kvardröjande (remanent) magnetism bevaras i bergarten, och dess riktning och intensitet kan mätas med känsliga instrument. Genom att mäta bergartsprov vars orientering man noterat i fält får man en bild av det jordmagnetiska fältets orientering då bergarten bildades.

Katastrofism

Katastrofism, uppfattning inom geologin vid 1800-talets början om att jordens utveckling kännetecknats av en serie omvälvande händelser, katastrofer. Georges Cuvier menade i ett stort arbete 1812 ("Recherches sur les ossemens fossiles", vars inledning finns i svensk översättning: "Idéer om orsakerna till jordytans närvarande form och om de revolutioner den undergått") att jorden genomgått en rad hastiga och våldsamma översvämningar, som begravt hela djurarter eller ett lands hela djurvärld. Något oegentligt togs detta som ett försvar för den bibliska syndaflodens roll som geologisk faktor.

Diluvialism

Diluvialism, inom geologin en under tidigare delen av 1800-talet förekommande uppfattning att de lösa sedimentära avlagringar som nu benämns moräner, liksom åtskilliga andra geologiska företeelser, hade bildats vid en eller flera omfattande översvämningar, i regel identifierade med syndafloden.