Vorticism avser brittisk modernistisk litterär och konstnärlig rörelse, som hade sin höjdpunkt 1912–15. Vorticismen hyllade kraftutvecklingen och energin i det nya maskinsamhället och reagerade mot 1800-talets sentimentalitet. Bland vorticisterna märks Wyndham Lewis, Ezra Pound och Henri Gaudier-Brzeska. År 1914–15 gav man ut tidskriften Blast. Översättningar i urval av gruppens dikter finns i "Vortex" (1990).
Tjugotalsklassicism är en sedan ca 1950 använd benämning på en övervägande nordisk strömning inom arkitektur och konsthantverk, framträdande från början av 1910-talet till ca 1930.
Tachism är en term för en typ av informell konst som baserar sig på de mer eller mindre slumpmässiga färgfläckar som konstnären åstadkommer genom att t.ex. stänka färg på en målarduk. Termen tachism har huvudsakligen varit i bruk i Frankrike; den kan jämföras med den amerikanska termen action painting.
Syntetism, inom bildkonst gestaltningstendens med inriktning på enhetlig sammanfattning av konturer och färgfält till tydliga, dekorativa enheter. Termen myntades i förhållande till en specifik utveckling inom premodernismen, med Gauguins och Émile Bernards samt den efterföljande Pont-Aven-kretsens arbeten 1888–90. Dessas syntetism utmärktes framför allt av en fast, rytmisk och ofta starkt markerad konturlinje och hela färgfält – ofta med starka och klara färger – mellan konturerna. Det finns ofta en viss karaktär av jugendstil i deras linjerytmer.
Socialrealism, inom bildkonst ett ganska vagt avgränsat samlingsbegrepp för samhällskritisk konst. Denna samhällskritiska tradition brukar härledas till Courbet och Daumier, men termen har lanserats först på 1900-talet och skall inte förväxlas med socialistisk realism. Som en svensk företrädare brukar nämnas Albin Amelin.
Simultanism är en term i bildkonsten för den effekt som uppstår genom att man i ett och samma ögonblick uppmärksammar flera färger eller former, så att de inbördes påverkar varandras effekt i seendet. Ett exempel är den intensivare och klarare verkan som en brunröd färg får genom att ses tillsammans med en klargrön i stället för att betraktas isolerad.
Sarmatism eller sarmatstil är en benämning på polsk adelskultur från 1600-talet och första hälften av 1700-talet, med förebild hos de antika sarmaterna. Ideologiskt betonas adelns ledande roll och oinskränkta frihet. Stilen framträder främst inom måleri, särskilt porträttkonst, arkitektur, litteratur och mode.
Rayonism är en riktning inom den abstrakta konsten, lanserad i Moskva 1911 av Michail Larionov och hans hustru Natalja Gontjarova, som en utveckling av bl.a. neoimpressionism och kubism. Från början målade man gärna i former av stråk och strålknippen med en betoning av gestaltningen som ett spel av ljus och färg. I ett manifest 1913 gav Larionov försteg för en klart geometrisk form.
Premodernism, sammanfattande benämning på en rad nydanande, från den klassiska traditionen starkt avvikande tendenser inom bildkonsten ca 1880–1900 som kom att bli utgångspunkter för den moderna konsten från 1905. Dit räknas bl.a. Cézannes senare måleri samt Seurats, Gauguins, van Goghs, Paul Signacs, James Ensors och Edvard Munchs verk.
Postimpressionism, en av den brittiske kritikern Roger Fry 1910 lanserad benämning på en mycket heterogen skara franska konstnärer med mer eller mindre gemensamma rötter i impressionismen. Till postimpressionisterna räknade Fry Cézanne, van Gogh, Gauguin, symbolisterna och fauvisterna men inte neoimpressionisterna med t.ex. Seurat.
