politiskt

Panslavism

Panslavism, idéströmning som betonar de slaviska folkens kulturella och ibland även politiska samhörighet. Panslavismen, ett barn av romantiken med dess kulturnationalism, möter första gången som begrepp på 1840-talet, men idéer som i viss mån förebådar den kan i Ryssland spåras tillbaka till 1600-talet.

Panislamism

Panislamism, benämning på strävanden från 1800-talets senare decennier att överbrygga motsättningarna mellan olika riktningar inom islam. Panislamismen innebär ofta politiska ställningstaganden, då den vänder sig mot etniska och regionala särintressen och betonar alla muslimers samhörighet, också i politiskt avseende. Som främste inspiratör räknas Jamal ad-Din al-Afghani. Jfr panarabism.

Pangermanism

Pangermanism (ty. Pangermanismus), en politisk rörelse under 1800-talet som ytterst syftade till att alla personer av tyskt språk och sinnelag skulle förenas av ett gemensamt medborgarskap; jfr stortyskar. I en vidare och vanligare mening har det varit fråga om en ideell, inte minst litterär gemenskap mellan individer av germanskt språk och kultur oavsett nationstillhörighet. Till rörelsens urkunder räknas H.S. Chamberlains "ariska" skrifter och Julius Langbehns kulturfilosofiska skrift "Rembrandt als Erzieher" (1890), som hade inslag av germansk rasmystik.

Panafrikanism

Panafrikanism, politisk rörelse bland västindier, afrikaner och nordamerikaner av afrikanskt ursprung, vilka under 1900-talets första hälft inledde gemensamma aktioner mot europeisk kolonialism och rasdiskriminering. Efter första världskriget föreslog man relativt blygsamt förbättringar inom kolonialsystemets ram, men vid den femte panafrikanska kongressen i Manchester 1945 hade rörelsens syften blivit mer militanta och man krävde politisk självständighet. En av rörelsens tidiga ledare var den afroamerikanske sociologen W.E.B.

Ostracism

Ostracism (grek. ostrakismo_s, av ostrakon 'krukskärva'), politiskt instrument i Athen under 400-talet f.Kr. För att skydda demokratin mot alltför dominanta politiker infördes möjligheten att landsförvisa sådana i tio år, utan att de nödvändigtvis begått något brott. Om folkförsamlingen beslöt att en ostracism skulle hållas ristades kandidaternas namn på krukskärvor. Den som fick flest röster landsförvisades genast, utan att förlora medborgarskap eller förmögenhet.

Nynazism

Nynazism, neonazism, benämning på de politiska grupper och idéer som knyter an till den nazistiska ideologin och politiska strategin. Nazismen förbjöds av de allierade ockupationsmakterna i oktober 1945. I Västtyskland organiserade sig f.d. nazister i Sozialistische Reichspartei, som förbjöds 1952; 1964 uppstod Nationaldemokratische Partei Deutschlands (NPD), ett parti med nynazistiska drag, som dock inte fullt kunde hänföras till nynazism. NPD hade stora valframgångar under 1960-talet.

Nyfascism

Nyfascism, även neofascism, samlingsbenämning på högerextremistiska rörelser och partier som i fråga om program, symboler och aktionsformer anknyter till fascismen och nazismen. Utmärkande drag är invandrarfientlighet och förnekande eller bortförklaring av nazistiska grymheter ("Auschwitz-lögnen"). Bland sådana grupperingar kan nämnas MSI i Italien, republikanerna i Tyskland, Front National i Frankrike, Nordiska rikspartiet i Sverige.

Neomarxism

Neomarxism, samhällsekonomisk inriktning som utvecklades under 1960-talet av främst Paul A. Baran och Paul M. Sweezy. Neomarxismen avviker från den klassiska och ortodoxa marxismen genom att inte basera sig på arbetsvärdeteorin och genom att betona kapitalismens roll i den fortsatta underutvecklingen av länderna i tredje världen. Dessutom ställde sig neomarxisterna kritiska till Sovjetunionen och övergav uppfattningen att industriarbetarklassen skulle vara den ledande revolutionära klassen.

Naturdeterminism

Naturdeterminism, föreställningen att det finns ett strängt kausalt samband mellan ett områdes natur och dess ekonomiska, politiska och kulturella liv. Det är en allmän iakttagelse, vidsträckt kommenterad i vetenskaplig och annan litteratur sedan antiken, att mänsklig verksamhet varierar med naturförhållandena, inte minst klimatet (jfr klimatteori). Bland idéns tidiga talesmän märks Montesquieu, Buffon och i viss mån Herder. När kulturforskningen kring sekelskiftet började systematisera sitt material framträdde forskare som med få reservationer hävdade en naturdeterminism i sina teorier.

Sidor