politiskt

Antimilitarism

Antimilitarism, motstånd mot det av staten organiserade militärväsendet. Anhängare till antimilitarism bekämpar t.ex. militärväsendet därför att de anser att mellanstatliga konflikter bör kunna lösas utan användande av våld. Tidigare har antimilitarister ansett att även den sociala utvecklingen av samhället hindrats p.g.a. förekomsten av militärväsendet. Genom välfärdssamhällets tillkomst har denna argumentation tonats ned utom då det gäller tredje världen.

Antikommunism

Antikommunism, samlingsterm för rörelser och åskådningar som avvisar och bekämpar kommunismen. Antikommunism uppträder i olika former, från en förnuftsmässig, kritisk inställning till totalitära former av kommunism till en starkt känslomässig fientlighet mot all kommunism, varvid begreppet kommunism kan vidgas till att omfatta social radikalism i allmänhet. Antikommunism kan vara organiserad, t.ex. i World Anti-Communist League, eller utgöra en allmän motideologi som samlar politiskt heterogena grupper i kampen mot en gemensam fiende.

Antikolonialism

Antikolonialism, motstånd mot kolonialism, mot att stater och andra makter söker behärska och exploatera främmande territorier och folk. Starka stater har i alla tider sökt lägga under sig andra områden. När antikolonialismen under 1800-talet och 1900-talet växte till en rörelse i Afrika och Asien fick den ofta en nationalistisk, men även en socialistisk inriktning. Denna rörelses supporters i västvärlden var däremot oftast främmande för det nationalistiska sentimentet.

Antifascism

Antifascism, samlingsterm för rörelser och åskådningar som bekämpar fascism, nationalsocialism och besläktade rörelser. Termen blev vanlig efter Mussolinis maktövertagande i Italien 1922 och avsåg då enbart oppositionen mot hans fascistiska regim. Politiker av olika slag, från katoliker till socialister, bildade ett antifascistiskt block, "aventinerna", och sökte förmå kungen att avskeda Mussolini. Det misslyckades och aventinerna krossades. Ledande oppositionsmän, bl.a.

Anarkokapitalism

Idériktning som förenar syndikalisternas krav på arbetarnas fackliga organisation med anarkisternas tro på den "handlingens propaganda" som skall kasta statsmakten över ända. Anarkosyndikalismen, som uppstod ca 1890, ser i bojkotten, sabotaget och generalstrejken de verksammaste kampmedlen. Den har vunnit sitt starkaste inflytande i Frankrike, Italien och Spanien.

Anarkism

Anarkism, en politisk riktning vars anhängare, anarkister, eftersträvar ett samhälle där individen utsätts för så lite tvång som möjligt. Beteckningen anarkist användes första gången under franska revolutionen, snarast som en hånfull benämning på de vänsterradikaler som förde en i de moderata revolutionärernas ögon destruktiv, ansvarslös politik. Termen togs på 1840-talet upp av Pierre-Joseph Proudhon (1809–65), som frivilligt betecknade sig som anarkist.

Sidor