psykologi

Transitivism

Transitivism är en form av jagstörning där gränsen mellan jaget och omvärlden upplevs som oskarp. Transitivism kan visa sig i att de egna tankarna inte längre känns privata utan som samtidigt tänkta av andra människor som i sin tur kan påverka egna tankar, känslor och handlingar. Transitivism har uppfattats som en grundläggande störning vid schizofreni.

Operationalism

Operationalism (av operation), vetenskapsfilosofisk riktning som kräver att vetenskapliga begrepp skall definieras utifrån de mätoperationer och experimentella metoder som används då begreppen tillämpas. Kravet framfördes på 1920-talet av Percy Bridgman, som i "The Logic of Modern Physics" (1927) också gav en lång rad förslag till operationella definitioner av fysikaliska grundbegrepp. Operationalism är nära besläktad med den logiska positivismens krav på verifierbarhet. Inom psykologin är behaviorism ett exempel på operationalism.

Neuroticism

Neuroticism (av neuros), en läggning som innebär benägenhet till ängslighet, obeslutsamhet, låg självkänsla och diffusa kroppsliga besvär. Sådana drag finns i varierande grad hos alla, men de kan bli särskilt framträdande hos personer med olika former av neuros. Enligt H.J. Eysenck är neuroticism en av de grundläggande egenskaperna i personligheten, delvis genetiskt bestämd och med en urskiljbar fysiologisk sida i form av tendens till utdragna stressreaktioner.

Neofreudianism

Neofreudianism, åsiktsriktning som karakteriseras av avståndstagande från vissa delar i Freuds teori, t.ex. libidoteorin och dödsdriften. Den betonar de interpersonella relationerna på bekostnad av omedvetna önskningar och menar att den klassiska psykoanalytiska teorin underskattade betydelsen av kulturella och sociala faktorer. Neofreudianer, eller neopsykoanalytiker, har även en annan uppfattning om den psykoanalytiska tekniken. Bland representanterna för neofreudianismen kan nämnas Erich Fromm och Karen Horney.

Neobehaviorism

Neobehaviorism, behavioristiska skolbildningar och teorier som under perioden 1930–60 utvecklades inom inlärningspsykologin. Den kan ses som en reaktion mot och vidareutveckling av Watsons s.k. klassiska behaviorism. De mest inflytelserika neobehavioristiska teoretikerna under denna tid var Clark L. Hull, Edward C. Tolman och B.F. Skinner. Mot slutet av perioden utvecklades neobehavioristiska teorier, av bl.a. Neal E. Miller och Charles E. Osgood, som lade större vikt vid mentala processer som språk och tänkande än deras föregångare gjort.

Animal magnetism

Animal magnetism, en kraft som enligt den tyske läkaren Franz Anton Mesmer (1734–1815) genomströmmade kosmos och påverkade den mänskliga organismen. Den lanserades som sensationell terapeutisk metod åren före franska revolutionen och hade en andra storhetsperiod i romantikens Tyskland omkring 1810–40. I Sverige utövades den under gustaviansk tid av bl.a. swedenborgare och frimurare. 1815–21 utgav läkaren Pehr Gustaf Cederschjöld Journal för animal magnetism. Genom somnambulismen, dvs.

Hedonism

Hedonism, inom psykologin en teori som går ut på att det enda mål som människor ytterst har för sina handlingar är att uppnå lust eller lycka (och att undvika olust och lidande) för egen del. Denna teori kritiserades redan på 1700-talet skarpsinnigt av Joseph Butler. I etiken är hedonism inte en teori om hur människor faktiskt handlar utan om vad som har värde i sig. Den går ut på att det enda som har värde för sin egen skull (egenvärde) är lust och lycka samt frånvaro av olust och lidande. Psykologisk och etisk hedonism har ofta blandats ihop.

Försvarsmekanism

Försvarsmekanism, ett av de centrala begreppen i psykoanalysens teoribyggnad. Freud upptäckte tidigt att hans patienter under behandlingen gjorde motstånd mot insikt. De värnade om det sinneslugn som insikten skulle ha berövat dem. Motståndskrafterna fick beteckningen försvar. Försvarsmekanismerna aktiveras, enligt psykoanalytisk teori, av ångestsignaler när oacceptabla impulser kommer nära medvetandetröskeln. Till en början uppfattade Freud bortträngning, dvs. direkt uteslutning ur det medvetna upplevandet, som den allt dominerande försvarsmekanismen.

Egocentrism

Egocentrism (av ego och centrum) betecknar i Jean Piagets utvecklingspsykologi en oförmåga hos det lilla barnet att föreställa sig ett annat perspektiv än sitt eget. En sådan oförmåga till decentrering beror enligt Piaget på att barnet saknar vissa mer avancerade logiska operationer i sitt tänkande. Det egocentriska stadiet i utvecklingen visar sig också i barnets språk. Den egocentriska monolog som ofta ackompanjerar barns lekar förefaller mer vara ett stöd för barnets handlingar än ett försök att kommunicera med andra.