samhälle

Folklorism

Folklorism, det konstgjorda återupplivandet eller vidmakthållandet av sådana element ur den traditionella folkkulturen som försvunnit, vanligen därför att de inte längre kunnat fylla sin egentliga funktion i ett förändrat samhälle. De kommer då ofta att uppträda i andra sammanhang än de ursprungliga och utnyttjas därvid inte minst inom turismen. Hit hör t.ex. folkdansuppvisningar och bärandet av folkdräkt, imiterade allmogemöbler och -smycken samt nybyggda "dalastugor". Folklorismen har blivit ett nytt arbetsfält för folkloristerna.

Extremliberalism

Extremliberalism är ett antal nyliberala rörelser som förespråkar en radikal förändring av samhället. Då man ser allt statligt och politiskt inflytande som tyranni så vill man införa en utopisk statsbildning som kallas nattväktarstaten. Kortfattat består en nattväktarstat endast av polis, försvarsmakt och rättväsende. Grupper som förespåkar en sådana stat är bland annat:

Eufemism

Eufemism (grek. euph\mismos, av eu- och grek. phm 'tal'), förskönande eller beslöjande omskrivning för ett anstötligt eller oangenämt ord. Bruket av eufemismer för företeelser som i ett visst samhälle upplevs som obehagliga, äckliga eller skrämmande, t.ex. döden, naturbehoven eller de onda makterna, är allmänt utbrett, men under vissa tidsperioder utvidgas användningsområdet betydligt. Preciositeten i Frankrike på 1600-talet och viktorianismen i England på 1800-talet ersatte konkreta och folkliga benämningar med doftlösa eufemismer.

Etnocentrism

Etnocentrism (eng. ethnocentrism, av etno- och centrum), benägenhet eller tendens att se sin egen kultur som central samt att bedöma eller tolka andra kulturer med utgångspunkt i premisser och värdesystem formade i det egna kultursystemet. Etnocentrism kan innebära en överlägsen och nedvärderande attityd gentemot vad som uppfattas som annorlunda, men kan också innebära en uppfattning om att den egna kulturen är unik och central. Ett inslag är ofta en tendens att negligera eller förringa såväl värdesystem och normer som historiska processer och skeenden i andra kulturer.

Elitism

Elitism är en tro på eller ett förhållningssätt till en elit. Denna elit anses av förespråkare ha bättre åsikter som bör tas mer allvarligt, eller anses vara de enda som passar som ledare. I ett samhälle som styrs genom elitism erhåller denna grupp människor en särskild position eller särskilda privilegier i gruppen, i motsats till majoriteten av folket som inte har förmågor eller förutsättningar av att leva upp till kraven. Medlemmar av en ärvd elit kallas aristokrater.

Ekoturism

Ekoturism är en form av turism, vars mål är att skydda naturen genom att ta hänsyn till resmålets ekologiska begränsningar och att bidra till en hållbar utveckling i området som besöks genom att se till lokalbefolkningens välbefinnande. Ordet ekoturism myntades 1983 av Héctor Ceballos-Lascuráin vid Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Han talade då om såväl aktiviteten som attityden hos resenären. Han framhöll också naturvården, men inte några lokalekonomiska eller sociala aspekter.

Ekonomism

Ekonomism är ett begrepp sammansatt av ekonomi samt det samlande begreppet -ism för skolbildning eller trosriktning. Det används numera i nedsättande syfte när hushållningsaspekter tas med i bedömningen inför olika beslut i samhället. Ofta besvaras och avfärdas ekonomiska argument med att det bortser från andra aspekter, som har lika stort eller högre värde än de som kan värderas i monetära termer.

Ekologism

Ekologism kallas politiska åskådningar som särskilt betonar människans och samhällets plats i naturen. En deskriptiv ekologism betonar människans, samhällets och ekonomins ömtåliga beroende av biosfären och naturresurserna, medan mer preskriptiva och radikala former av ekologism menar att människan och samhället bör ta minsta möjliga utrymme i biosfären.

Ekologism bör inte betraktas som synonymt med grön politisk filosofi, då den senare vanligen rymmer en hel del antaganden och värderingar som inte är en självklar del av en ekologism.

Sidor