Vaginism avser kramp i slidans (vaginas) muskulatur som utlöses vid t.ex. försök till samlag eller gynekologisk undersökning. Psykiska faktorer som t.ex. graviditetsrädsla och tidigare våldtäkt eller smärtsamma samlag kan ligga bakom vaginism, som är av varierande svårighetsgrad. I svårare fall kan samlag inte genomföras. Behandling är ofta framgångsrik och kan ges av sexologiskt utbildad läkare eller psykolog.
Tromboembolism är ett sjukdomstillstånd där en blodpropp (tromb) bildas någonstans i kärlsystemet och där ett eller flera blodproppsstycken (emboli) lossnar och förs med blodströmmen till trängre ställen i kärlträdet där de fastnar. Behandlingen är medicinsk (bl.a. antikoagulationsbehandling eller trombolys) eller kirurgisk. Se även embolism.
Strabism, detsamma som skelning och är en felställning av ett öga. Skelning kan ha många anledningar, t.ex. brytningsfel eller svaghet i en ögonmuskel. Ofta är skelning ärftlig. Man skiljer mellan utåtskelning, inåtskelning och, ovanligare, skelning i höjdled. En vanlig anledning till skelning som uppkommer vid 2–4 års ålder är översynthet. Det skelande ögat riskerar att få en synnedsättning (amblyopia ex anopsia). För att påvisa skelning och förebygga synnedsättning är det viktigt att man tidigt undersöker ögonen och synen hos barn. Behandlingen består bl.a. av glasögon. Vid t.ex.
Saturnism (efter planeten Saturnus, som för alkemisterna symboliserade blyet) är gammal benämning på blyförgiftning.
Ptyalism, hypersalivation, sialorré, medicinsk term för dregling, dvs. större salivsekretion än normalt. Ptyalism förekommer vid t.ex. Parkinsons sjukdom samt normalt hos spädbarn vid tandsprickning. Barn med spastisk pares har ofta ptyalism.
Prostatism, prostatabesvär som utgörs av svårighet att sätta igång urinering och tömma blåsan, av dålig urinstråle, täta urinträngningar och ev. urinstämma. Prostatism kan orsakas av prostataförstoring eller prostatacancer.
Parkinsonism är symtom som liknar dem vid Parkinsons sjukdom (skakningar, stelhet, sparsamt rörelsemönster) men som är en följd av andra sjukdomar. Parkinsonism förekommer vid progressiv supranukleär pares, olivo-ponto-cerebellär atrofi samt vid Shy–Dragers syndrom. Gemensamt för dessa sjukdomar är att effekten av läkemedel mot Parkinsons sjukdom, framför allt levodopa är liten. Parkinsonism kan också uppträda som biverkning av läkemedel mot psykos, t.ex. fentiaziner och butyrofenoner. Symtomen försvinner när behandlingen upphör.
Panhypopituitarism (nylat. panhypopituitarismus, av pan- och hypopituitarism), detsamma som hypofysinsufficiens.
Ortostatism (nylat. orthostatismus, av orto- och grek. stato_s 'stående'), medicinsk term för oförmåga att hålla blodtrycket tillräckligt högt vid uppresning från liggande till stående ställning eller under långvarigt stillastående i upprätt ställning. I sådana situationer tenderar blodet att p.g.a. tyngdkraften omfördelas från kroppens övre till dess nedre delar. Detta kan leda till att hjärnan tillförs för lite blod, och resultatet kan bli svimning. Normalt motverkas denna ogynnsamma omfördelning av blodet genom att blodkärlen i nedre kroppshalvan drar ihop sig vid uppresning resp.
Noktambulism (av lat. nox, genitiv noctis, 'natt' och ambulo 'vandra omkring'), att gå i sömnen, se somnambulism.
