Konciliarism

Konciliarism (av koncilium), senmedeltida uppfattning att konciliet har en högre auktoritet än påven. Som utgångspunkt anges Marsilius av Paduas skrift "Defensor pacis" ('Trons försvarare', 1324) med dess tanke att ett allmänt koncilium av klerker och lekmän skulle utgöra kyrkans högsta instans i trosfrågor. Konciliarismen gynnades av påvedömets nedgång under Avignonperioden (1309–76) liksom av efterföljande schism och kom särskilt till uttryck vid kyrkomötena i Pisa 1409, i Konstanz 1414–18 och Basel 1431–37. Konciliaristiska tankegångar togs också upp av de lutherska reformatorerna, då de vädjade till ett allmänt koncilium (bl.a. vid riksdagen i Augsburg 1530). När Tridentinska mötet slutligen kom till stånd (1545) hade dock motsättningarna mellan katoliker och lutheraner blivit alltför stora för att kunna överbryggas.