Konformism

Konformism, beteende inriktat på att vara i harmoni med och efterleva de regler och normer som råder i den grupp eller i det samhälle man tillhör och identifierar sig med. Den konforme strävar å ena sidan efter att uppfylla rådande målsättningar och normer, men är å andra sidan noga med att inte överskrida dessa, t.ex. genom att prestera bättre än det normala. Jantelagen utgör ett gott exempel på regler för konformt beteende.

Robert Merton har konstruerat ett schema för att skilja mellan olika förhållningssätt till samhällets godtagna mål och medel. Det finns normer som anger målen (att vara framgångsrik, att tjäna pengar) och normer som anger de godtagna medlen att nå dessa (att arbeta flitigt, att utbilda sig). Avvikelser från normerna kan göras på olika sätt. Konformisten godtar både samhällets mål och dess medel; Merton exemplifierar med småborgaren. Innovatören, som kan vara en inbrottstjuv, godtar målen men inte medlen. Ritualisten, t.ex. byråkraten, godtar medlen men tar mindre hänsyn till huruvida målen verkligen uppfylles. Reträttisten, t.ex. den extreme individualisten, förkastar både mål och medel. Rebellen slutligen förkastar både mål och medel men strävar efter att införa nya allmänt normerande mål och medel. Så gör t.ex. revolutionären. Enligt Merton är avvikelser från det konforma beteendet vanligast i samhällen där social turbulens och anomi råder.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar