Korporativism

Korporativism (av senlat. corporati'vus, av lat. co'rporo 'göra till kropp', 'förse med kropp', av co_rpus 'kropp'), korporatism, dels en politisk åskådning, dels en benämning på faktiska egenskaper och tendenser i politiska system. Som åskådning präglas korporativismen av att den betonar individernas roller i yrkeslivet. Om näringslivets olika grenar sammansluts i korporationer och om korporationerna under statens ledning får förvalta gemensamma angelägenheter, anses det liberala samhällets planlöshet kunna undvikas. Bland korporativismens internationella teoretiker märks Georges Sorel, Adam Müller och österrikaren Othmar Spann (1878–1950).

Korporativismens betonande av att individens kompetens är knuten till hans roll i yrkeslivet motsvaras av förnekande av den stora massans politiska förmåga. Övergripande frågor kunde endast förstås av en elit. Denna i grunden platonska tanke passade väl in i fascismens och nazismens totalitära strävanden. Det första stora försöket att föra in korporativa idéer i en totalitär författning gjordes av Mussolini i det fascistiska Italien. Näringslivet organiserades i syndikat, och syndikaten sammanfördes i korporationer, en för varje näringsgren, inom vilka både företagare och anställda var företrädda. I det fascistiska Italiens parlament bestod den ena kammaren av företrädare för korporationerna. Den italienska korporativismen påverkade inte bara den tyska nationalsocialismen utan också en rad andra länder, i Europa särskilt Portugal, Österrike och Spanien, i Latinamerika Brasilien och Argentina ("peronismen").

I modifierad form har korporativa idéer i växlande omfattning också påverkat utvecklingen i moderna demokratier. Måttet på korporativismens betydelse ligger i dessa länder dels i intresseorganisationernas frivilliga och avtalsreglerade samverkan och det inflytande och den roll de ges som instrument för offentlig politik. Detta inslag av korporativism har varit ett uppmärksammat drag i både svensk politik och i statsvetenskaplig forskning. I Sverige var Gunnar Heckschers "Staten och organisationerna" (1946) banbrytande på detta område.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar