Monism

Momismen delas in i två områden, filosofisk monism och folkrättslig monism.

Filosofisk monism

Inom filosofin doktrinen att allt som existerar ytterst är av ett och samma slag. Monismen står i kontrast till dualismen, som menar att det existerande kan hänföras till en av två kategorier, vanligen kallade det andliga (psykiska) och det materiella (fysiska), och pluralismen, som hävdar att det kan hänföras till en av flera kategorier. I filosofihistorien uppträder tre grundformer av monism. Materialismen, enligt vilken det enda som verkligen finns är materia, representerades redan under antiken av Demokritos atomlära. Idealismen, eller doktrinen att allt som finns ytterst är av andlig natur, förekommer dels i en subjektiv eller empiristisk variant, dels en objektiv och s.k. absolut typ. Besläktad med den subjektiva idealismen är den tredje varianten av monism, den neutrala monismen, vilken gör gällande att verkligheten konstitueras av sinnesupplevelsernas innehåll, som antas vara varken mentalt eller materiellt.

Folkrättslig monism

Inom folkrätten är folkrättslig monism den doktrin enligt vilken de folkrättsliga och interna rättsreglerna gemensamt bildar ett enhetligt rättssystem, i motsats till dualismen.

Lägg till ny kommentar