Naivism

Naivism (av fr. naïf 'okonstlad', 'barnslig', av lat. nativus 'ursprunglig', 'naturlig', '(med)född', av natus 'född', av nascor 'födas'), stiltendens i 1900-talets konst, som medvetet tar upp drag och verkningsmedel karakteristiska för barnteckningar och för en del självlärda "söndagsmålares" bilder och som ofta är inspirerad av stamfolkskonst och folkkonst samt av vissa mentalsjukas bilder; jfr ¤naiv konst. En förutsättning låg i den redan strax efter 1800 märkbara reaktionen, bl.a. hos nasarenerna, mot den akademiska konstens klassiska ideal och dess tonvikt vid formell perfektion, samt med en ökande uppskattning av uttryckskraften hos en tidigare konst, från Giotto till Botticelli. Mot sekelskiftet fick en mer exotisk primitivism allt starkare inflytande, bl.a. genom Gauguin, men inom samma strömning betonades också den folkliga konstens ursprunglighet, dess "oskuld" i förhållande till akademismen. Henri Rousseaus naiva måleri med dess starka egna stil från ca 1900 höjdes alltmer till skyarna i konstens avantgardekretsar, och för den "naiva" skola som ca 1910 började utvecklas bland utbildade konstnärer fick hans stil stor betydelse. Andra "äktnaiva" konstnärer inverkade också på naivismens alternativa formspråk. Naivismen blev en komponent bland flera i modernismens måleri hos Klee, Chagall, den sene Picasso och i Sverige hos Sven ("X-et") Erixson, eller dominerade bara en viss tid, som hos Hilding Linnquist och Nils von Dardel.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar