Neoimpressionism

Neoimpressionism, riktning inom bildkonsten – en av komponenterna i premodernismen – som först utvecklades av Georges Seurat ca 1880–82, och sedan av denne i samverkan med bl.a. Paul Signac, med utgångspunkt dels i impressionismens teknik att dela upp färgen i korta penseldrag, dels i optisk färglära. Neoimpressionismen använde sig av en systematisk uppdelning av färgerna i skalans klara komponenter (divisionism), som sattes i små punkter tätt invid varandra (pointillism) med avsikt att de skulle upplevas sammansmältande i själva seendet och ändå bibehålla sin färgstyrka. Riktningen framställde motiven i princip realistiskt, men på ett långt mer stilbundet sätt än impressionismen. Den hade en stark tendens till intensifiering av färgen och rytmisering och förenkling av formen, vilket innebar att en utveckling mot abstrakt gestaltning redan var inledd. Neoimpressionismen blev mycket utbredd i Europa och USA under 1890-talet och åren närmast därefter, och hade bl.a. stor betydelse för utvecklingen av fauvismen.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar