Ortostatism

Ortostatism (nylat. orthostatismus, av orto- och grek. stato_s 'stående'), medicinsk term för oförmåga att hålla blodtrycket tillräckligt högt vid uppresning från liggande till stående ställning eller under långvarigt stillastående i upprätt ställning. I sådana situationer tenderar blodet att p.g.a. tyngdkraften omfördelas från kroppens övre till dess nedre delar. Detta kan leda till att hjärnan tillförs för lite blod, och resultatet kan bli svimning. Normalt motverkas denna ogynnsamma omfördelning av blodet genom att blodkärlen i nedre kroppshalvan drar ihop sig vid uppresning resp. vid upprättstående kroppsställning. Samtidigt ökar pulsen något. Detta medverkar till en harmonisk fördelning av blodet, och blodtryckssänkningen blir begränsad och medför inga symtom.

Ortostatism förekommer, utan sjukliga förändringar i hjärt- och kärlsystemet, hos unga, gängliga personer. Tillståndet förbättras ofta av fysisk träning. Ortostatiska reaktioner kan även vara uttryck för sjukliga förändringar resulterande i oförmåga att reglera blodkärlens sammandragning i samband med att kroppens ställning förändras. Denna typ av ortostatism, postural hypotension, som karakteriseras av utebliven pulsökning, kan vara ett plågsamt och svårbehandlat sjukdomstillstånd. Postural hypotension drabbar oftast gamla människor, särskilt dem som har diabetes. Ortostatiska reaktioner kan även förekomma som biverkan till läkemedel vilka har blodkärlsvidgande egenskaper, t.ex. vissa läkemedel som används för behandling av högt blodtryck och hjärtsvikt.

När personer med ortostatiska reaktioner lägger sig ned eller faller i samband med svimning regleras blodfördelningen på normalt sätt och svimningen går över. Det korrekta sättet att hantera tillståndet är därför att placera den som drabbats med huvudet lågt och fötterna högt.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar