Paracelsism, inflytelser av Paracelsus läror på idéer och vetenskap. I sin allmänna inverkan på idélivet var paracelsismen en del av den antiskolastiska front som växte sig stark under 1500-talets senare del. I denna funktion är den svår att skilja från den nyplatonska och hermetiska traditionen (hermetism), och den har också nära beröring med rosenkreutzarnas teosofi och Comenius pansofi. Gemensamma för alla dessa var kritiken av aristotelism och ortodox teologi och drömmen om att förena en renad kristendom med filosofi i en ny kunskap, som skulle bringa både fred och framsteg åt mänskligheten. Paracelsismen var utopisk och ibland mystisk, men flera av dess företrädare hade tidvis stöd av den politiska makten i olika länder, som var missnöjd med den förment onyttiga universitetslärdomen. Sin vetenskapliga betydelse hade paracelsismen inom medicinen, särskilt farmakologin, och i kemin, där den paracelsiska materieteorin hade anhängare ända in på 1700-talet, t.ex. svensken Urban Hiärne.
Lägg till ny kommentar