Parallellism

Parallellismen kan delas in i tre områden:

Parallellism som ett stilgrepp

Parallellism, stilgrepp som innebär att en tanke upprepas och varieras i två eller flera på varandra följande, likformigt byggda språkled. Parallellism är vanlig i den gamla epiken, t.ex. Kalevala, men har också blivit ett viktigt grepp i modern, fri vers. I Gamla Testamentets poesi är tvåledad parallellism (parallellismus membrorum) ett grundelement och har tagits upp av poeter som Whitman, Claudel och Saint-John Perse. Även barockskalderna använde parallellism med stark verkan.

Parallellism som kulturhistoria

Parallellism, parallell utveckling, den princip om kulturens självständiga och enhetliga tillväxt överallt på jorden till följd av människosläktets ensartade psykiska beskaffenhet som hörde hemma inom 1800-talets evolutionistiska kulturforskning. Den bör hållas isär från den konvergenta utveckling som vid sekelskiftet lanserades av bl.a. Franz Boas.

Parallellism som en fördelning av en beräkning

Parallellism, inom databehandling en fördelning av en beräkning på flera samverkande processorer, från ett fåtal konventionella datorer till system av tusentals enkla komponenter (massiv parallellism). Parallellism kan ge ökad beräkningskapacitet och större tillförlitlighet genom redundans men innebär också nya svårigheter. Centrala problem är att nå den samordning i utnyttjande av delade resurser och det utbyte av data som krävs för att program ska fungera på avsett sätt. Ett viktigt tillämpningsområde är datorsystem som styr och övervakar samtidiga aktiviteter i omvärlden. Här är det begreppsmässigt naturligt att utforma program som en samling parallella processer. Den nödvändiga samordningen kan ske genom att utnyttja ett delat minne. Speciella lösningar krävs då för att undvika att två processer samtidigt skriver i minnet. Om varje processor har ett eget minne sker samordningen i stället genom utbyte av meddelanden. Sådana system kan bestå av tätt sammankopplade system av processorer eller av datorer förbundna via ett datornät. För de mest omfattande tekniska beräkningarna är sekventiell beräkning otillräcklig p.g.a. fysikaliska begränsningar, t.ex. ljusets hastighet. Massiv parallellism erbjuder här möjligheter till väsentligt ökad kapacitet. För att utnyttja denna potential krävs dock vidare utveckling av parallella algoritmer, som gör det möjligt att fördela en beräkning på många processorer, och av metoder för programmering av sådana algoritmer.