Relativism

Relativism är en filosofisk ståndpunkt enligt vilken uppfattningar och teorier kan vara sanna endast i en sorts lokal eller begränsad mening; de kan på sin höjd vara sanna relativt t.ex. en kultur, en ideologisk ståndpunkt eller ett teoretiskt paradigm. Enligt relativismen finns alltså ingen absolut sanning. Detta måste dock skiljas från den helt triviala tesen att vad som anses vara sant kan variera från en kultur till en annan. En extrem relativism kan innebära att sanningen är relativ till enskilda personer, som när man säger att något är "sant för dig" men "falskt för mig"; men i många sammanhang betyder dessa fraser bara att en viss uppfattning accepteras av dig men förkastas av mig, vilket är helt förenligt med en absolut sanning.

Relativismen diskuterades redan under antiken, där den bl.a. kom till uttryck i Protagoras tes att "människan är alltings mått". I modern tid har relativismen sina rötter delvis i den tyska romantiken och delvis i vissa former av vetenskapsteori som inspirerats av filosofer som Thomas Kuhn och Paul Feyerabend. Den har uppnått en viss popularitet genom fransk postmodernism och liknande tankeströmningar. En framstående analytisk filosof som Nelson Goodman har också försvarat relativismen.

Relativismen kan te sig lockande om man tror att sanningen bestäms inte (bara) av förhållanden i världen som är oberoende av människors tänkande utan (också) av mänskligt tänkande eller mänskligt språk. (Se även idealism.) Eftersom tänkande och språk tycks kunna variera från en kultur till en annan skulle då det som är sant för en kultur kanske inte alltid vara sant för andra kulturer.

Att sanningen varierar från en kultur till en annan behöver dock inte leda till relativism. Ty vi kunde då definiera den absoluta sanningen som allt det som är sant relativt till någon kultur. Detta går bra så länge de olika sanningarna är logiskt förenliga. Men om de är logiskt oförenliga finns det ingen absolut sanning. Ty ingen sanning kan vara självmotsägande.

Det återstår dock att bevisa att det verkligen finns något som är sant relativt till en kultur men falskt relativt till en annan. En vanlig invändning mot relativismen är för övrigt att den tycks upphäva sig själv. Om den är sann är den ju inte absolut sann, utan endast sann relativt till någon viss kultur. Och dessutom är det endast relativt sant att den på detta sätt är relativt sann. Osv.

Denna svårighet kan undvikas om relativismen begränsas till uppfattningar av en viss sort, t.ex. värderingar. Många tror sålunda att det är sant i absolut mening att värderingar inte kan vara sanna i absolut mening (se värderelativism). Om relativismen även gäller kunskapsteoretiska värderingar om vad som är goda skäl eller rationella argument blir därmed all kunskap relativ – eftersom kunskap inte bara förutsätter sanning utan även goda skäl.