Skepticism

Skepticism, i allmän mening en tvivlande attityd, i speciell mening en filosofisk åsiktsriktning. I sin mest radikala form argumenterar denna riktning för ett onyanserat tvivel på hållbarheten av inte bara den förmenta kunskap om verkligheten som våra sinnen ger oss utan också logik och matematik och över huvud taget alla teser som stöder sig på tänkande, evidens och auktoritet. Det finns inget säkert kännetecken som skiljer sanna föreställningar från illusioner, insikt från falska åsikter. Skepticismen tar avstånd från all dogmatism. En konsekvens av skepticismen i denna form är att också dess egen hållbarhet måste betvivlas. Att argumentera ter sig då meningslöst. Bäst är att avstå från att yttra någon uppfattning och försöka leva ett oengagerat liv i sinnesro. I mera nyanserade former av skepticism räknas med att det finns mer eller mindre sannolika åsikter (probabilism). Argumentation och tilltro till det mest sannolika blir då rimliga. Om det som för den enskilde ter sig som fenomen här och nu kan en omedelbar kunskap finnas. Skepticismen har djupa rötter i antikens tänkande (Pyrrhon från Elis, Aenesidemus och Sextus Empiricus); bland senare tiders skeptiker må nämnas Montaigne, Pierre Charron, Pierre Bayle och Hume.