Terrorism

Terrorism avser våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett lands politik utan hänsyn till om oskyldiga drabbas. Definitionsmässigt brukar man skilja mellan statsterrorism, nationell terrorism och internationell terrorism.

Statsterrorism

Statsterrorism är våldsdåd som har beordrats av eller leder sitt ursprung till en viss stat. Aktionerna riktar sig i första hand mot regimkritiker som verkar utomlands. Bland länder som utpekats för att ligga bakom likvidering av politiska motståndare eller andra liknande aktioner utomlands kan nämnas Irak, Iran och Libyen. Även Israel anklagas för sådana hämndaktioner, riktade mot terrorister som tidigare angripit Israel.

Nationell terrorism

Nationell terrorism har sin grund i förmenta eller faktiska politiska eller sociala missförhållanden. Våldet utövas av fristående grupper och riktar sig oftast mot den egna staten, dess institutioner och intressen eller mot representanter för den rådande ordningen. Nationell terrorism förekommer i många länder, ofta som en del i en väpnad kamp mot regimen. De mest kända nationella terroristorganisationerna i Europa torde vara irländska IRA och den baskiska separatiströrelsen ETA.

En på sin tid beryktad terroristorganisation var den västtyska Baader–Meinhof-ligan, som hade sin mest verksamma tid i början av 1970-talet. Dess efterföljare, bl.a. RZ (Die Revolutionäre Zellen) och Die Autonomo, var särskilt aktiva under 1980-talet. Belgiska CCC (Cellules Communistes Combattantes) och franska Action Directe var i likhet med Baader–Meinhof-ligan vänsterextremistiska till sin politiska karaktär. Före inbördeskriget i f.d. Jugoslavien 1993 förekom terroristaktioner av olika slag, oftast utförda av den kroatiska nationella rörelsen Ustasa. Också Italien har drabbats av terroristdåd, utförda av såväl höger- som vänsterextremister, t.ex. Brigate Rosse ('Röda brigaderna'). Frånsett IRA och ETA anses de ovan nämnda organisationerna i huvudsak vara upplösta. I stället har högerextremistiska grupperingar i flera västeuropeiska länder börjat använda våld för sina politiska syften.

I Mellanöstern har den arabiska och palestinska kampen mot staten Israel utgjort grogrund för flera nationella terroristorganisationer. Ur den palestinska politiska rörelsen PLO, där den av Yasir Arafat ledda al-Fatah är dominerande, växte olika militanta grupper fram, t.ex. PFLP. Ur PFLP uppstod i sin tur nya utbrytargrupper t.ex. PDFLP (där ordet Democratic lagts in i namnet) och det s.k. Generalkommandot (PFLP General Command) samt PPSF (Palestine Popular Struggle Front). Den s.k. Black September Organization var en annan militant underavdelning till al-Fatah och anses ingå i ANO (Abu Nidal Organization), uppkallad efter en beryktad terroristledare. Dessa palestinska terroristorganisationer var särskilt verksamma under 1960–80-talen. Under senare år har motståndet mot Israel kommit att kanaliseras genom rörelsen Hamas, som bl.a. inspirerar religiös och nationell fanatism hos s.k. självmordsbombare. Nära besläktad med Hamas är den militanta shiamuslimska politiska och religiösa rörelsen Hizbullah som är starkt aktiv, inte minst genom sin militanta gren Islamiska Jihad. Rörelsen tillkom efter den iranska islamiska revolutionen 1979 och har vunnit starkt stöd i stora delar av Mellanöstern och Nordafrika. En gren inom rörelsen anses ligga bakom sprängattentaten i augusti 1998 mot de amerikanska ambassaderna i Kenya resp. Tanzania, då över 200 människor dödades och ca 5 000 skadades. S.k. fundamentalistiskt islamiska rörelser bedriver en aktiv väpnad kamp med terrormetoder inte bara mot regimerna utan också mot intellektuella i bl.a. Egypten och Algeriet. I Algeriet har särskilt civilbefolkningen på landsbygden drabbats av terroristattacker, inspirerade av den förbjudna organisationen FIS.

Det kurdiska folket bor i fyra olika länder, Irak, Iran, Syrien och Turkiet. Särskilt i Irak och Turkiet förs en väpnad kamp för kurdisk självständighet. År 1978 bildades rörelsen PKK, som numera riktar terroraktioner mot främst turkiska intressen inom- och utomlands. En annan turkisk terroristorganisation är Dev-Sol (Devrimci Solo, 'Den revolutionära vänstern') som sedan 1970-talets början bekämpar den turkiska regimen med våldsdåd. I Asien är det främst i Indien, Pakistan och Sri Lanka som mer organiserad nationell terrorism förekommer. Militanta sikher i Indien, extremistiska muslimer i Pakistan och de s.k. tamilska tigrarna från en befolkningsminoritet i Sri Lanka har utfört flera uppmärksammade terroraktioner. Även Japan har drabbats av terroristattacker av extrema sekter, som bl.a. utfört gasattentat i Tokyos tunnelbana vid flera tillfällen. I Sydamerika finns flera exempel på organisationer som använder eller har använt terrorism i sin väpnade kamp mot regimen. De mest omtalade är de vänsterextremistiska peruanska Sendero Luminoso och Tupac Amaru samt "stadsgerillan" Tupamaros (uppkallad efter en indianhövding som ledde en revolt mot spanjorerna 1780) i Uruguay. I Colombia förekommer terroraktioner från såväl vänster- som högergerilla; den senare anses knuten till de narkotikasyndikat som kallas för Medellínkartellen och Calikartellen och som infiltrerat stora delar av statsapparaten. Också i USA har organisationer som använder terrormetoder växt fram. Den militanta Black Power-rörelsen har dock numera nästan helt kommit i skymundan i förhållande till vita ultranationalistiska eller religiöst extremistiska grupper som ser den delstatliga eller federala statsapparaten som en svuren fiende.

Internationell terrorism

Internationell terrorism utövas av organisationer eller grupper som angriper mål även utanför hemlandets gränser. Målen kan vara diplomatisk personal, ambassader, turistbyråer eller kommunikationsmedel, t.ex. flygplan eller fartyg. Bland länder som anklagats för att använda eller stödja terrorism kan nämnas Algeriet, Irak, Iran, Yemen, Kina, Libanon, Libyen, Nordkorea, Syrien och Sudan. Även några av länderna i det forna östblocket anses tidigare ha stött vissa former av terrorism. Den internationella terrorismen har i allmänhet utövats av några av de ovan nämnda nationella organisationerna, oftast i syfte att skapa internationell uppmärksamhet. Detta har inte minst gällt den palestinska terrorismen. En utpräglat internationell terrorism bedrivs av JRA (Japanese Red Army). JRA bildades i Japan under 1960-talet och förespråkar en våldsam världsrevolution. Dess aktioner har främst riktats mot japanska och amerikanska intressen runt om i världen.

Det finns ingen säker statistik över antalet terroristdåd, beroende dels på definitionsproblem, dels på att flera länder väljer att karakterisera terrorism som grov kriminalitet för att därmed förringa dess politiska betydelse. Det torde dock röra sig om hundratals attacker av olika slag varje år. Det övervägande antalet terrordåd är bombattentat. Det är förhållandevis lätt att tillverka en bomb, och terroristen har goda möjligheter att komma undan. I extrema fall utförs attentatet av en s.k. självmordsbombare som har gömt sprängladdningen under kläderna. Han kan därför avvakta ett lämpligt tillfälle för terroristdådet och på så sätt uppnå största möjliga effekt. Mord är den näst vanligaste attentatstypen. Flygplanskapningar, kidnappningar, ockupationer och tagande av gisslan är andra exempel på terrorism.

Några exempel på uppmärksammade terroristdåd under senaste decennierna är Black Septembers attentat mot den israeliska idrottstruppen vid olympiaden i München 1972, då samtliga nio i gisslan och fem terrorister dödades vid ett misslyckat fritagningsförsök, massakern på Lodflygplatsen i Israel samma år då 25 passagerare dödades (av PFLP och JRA), aktionerna i Wien 1975 mot de oljeproducerande staternas samarbetsorgan OPEC (av PFLP och ANO), bombdådet i Brighton 1984, riktat mot premiärminister Margret Thatcher, som undkom medan fem andra personer dödades (av IRA), ¤Lockerbieaffären, bombattentatet mot World Trade Center i New York 1992 med flera dödsoffer och över 1 000 skadade som följd (av Islamiska Jihad) samt kapningen 1994 på Algers flygplats av ett franskt trafikflygplan, varvid tre i gisslan dödades innan de fyra algeriska kaparna sköts till döds på Marseilles flygplats. År 1995 sprängdes en bilbomb utanför en statlig administrationsbyggnad i Oklahoma City i USA. En flera månader lång ockupation av den japanska ambassaden i Peru 1997 fick en blodig upplösning då ambassaden stormades och samtliga ockupanter – närmare ett 20-tal från Tupac Amaru-rörelsen – dödades.

Terrorism i Sverige.

Som det första terroristdådet i modern tid i Sverige brukar man räkna mordet 1972 på den jugoslaviske Stockholmsambassadören (av Ustasa). Sedan förövarna gripits och dömts för brottet kapades ett svenskt inrikesflygplan 1972 av sympatisörer till mördarna, och en frigivning tvingades fram. År 1975 inträffade ambassaddramat, då terroristerna omgående utvisades till Tyskland, men 1977 avslöjades förberedelser för en hämnd- och fritagningsaktion från terroristernas sida, varvid bl.a. dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon – som ansvarat för det tidigare utvisningsbeslutet – skulle kidnappas ("Operation Leo"). Såväl tyska som svenska medborgare dömdes senare för brotten. Under 1980- och 90-talen har flera mord med politisk bakgrund förövats i Sverige. Bl.a. har PKK varit inblandat. Sverige har också använts som basområde för internationell terrorism.

Bekämpning av terrorism

Ett flertal internationella konventioner mot terrorism har utarbetats. Inledningsvis berörde dessa i första hand skyddet för den civila luftfarten (Tokyo 1963, Haag 1970 och Montreal 1971). FN:s s.k. diplomatskyddskonvention (Wien 1973) är ett annat exempel, liksom de europeiska konventionerna om bekämpande av terrorism (Europarådet 1977) och FN:s internationella konvention mot tagande av gisslan (1979). Sverige har ratificerat samtliga konventioner och tagit aktiv del i deras utarbetande. För svensk terrorismbekämpning ansvarar Säkerhetspolisen. Det internationella polissamarbetet utgör en grundläggande förutsättning för kampen mot terrorismen. Inom EU har det nybildade polisorganet Europol bl.a. till uppgift att bekämpa terrorism. Genom omfattande utbyte av information och genom internationella efterlysningar försöker man förebygga och hindra terroristhandlingar. I flera länder har man också organiserat särskilda polisiära eller halvmilitära styrkor för att kunna ingripa mot terrorister, främst i gisslansituationer. Amerikanska Delta, brittiska SAS (Special Air Service), tyska GSG9 (Grenzschutsgruppe 9) och franska GRGN (Groupe d'Intervention) anses tillsammans med ett israeliskt specialkommando vara särskilt välutbildade för sådana uppgifter. I Sverige finns sedan 1991 den s.k. nationella insatsstyrkan (NI) som är organiserad vid Stockholmspolisen.

Historik

Världshistorien erbjuder många exempel på envåldshärskare och andra totalitära regimer som hänsynslöst har terroriserat den egna befolkningen eller besegrade fientliga folkslag eller folkgrupper. I modern terminologi brukar terrorism emellertid betecknas som våldshandlingar riktade mot det bestående politiska eller ekonomiska systemet i ett land, utan hänsyn till om även oskyldiga drabbas. Med den definitionen faller inte bara terrorregimer utan även de flesta av historiens mord eller attentat mot kungar och andra statsöverhuvuden utanför begreppet.

Engelsmannen Guy Fawkes kan möjligen betecknas som terrorist genom sitt försök att spränga det engelska parlamentet i luften vid dess öppnande 1605 i närvaro av kung Jakob I. Bland politiska extrema rörelser som använt terrormetoder kan nämnas anarkismen, som särskilt drabbade tsartidens Ryssland under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet, framför allt genom bombdåd. Många av de s.k. kolonialkrigen under 1900-talet i Afrika och Asien präglades av att de nationella befrielserörelserna även utförde terroraktioner riktade mot den europeiska civilbefolkningen i landet. Frånsett Amalthea-attentatet 1908 i Malmö kan Sverige i modern tid sägas ha varit förskonat från terrorism fram till början av 1970-talet, då den internationella terrorismen började göra sig märkbar även här.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar