Om ismer

Sabbatianism är en judisk messiansk rörelse uppkallad efter grundaren Shabbetai Tzevi (1626–76) från Smyrna (nuv. Izmir i Turkiet). Efter studier i kabbala hade Shabbetai en kallelseupplevelse och lät utropa sig till Messias. Han omgav sig med tolv män, som representerade Israels tolv stammar. Efter utvisning från Smyrna, Saloniki och Jerusalem utropade han året 1666 som det messianska året och begav sig till Konstantinopel (nuv. Istanbul) för att avsätta sultanen. Ställd inför alternativen att övergå till islam eller bli avrättad valde han det förra.

Se absolutism.

Isolationism, benämning på en utrikespolitisk strävan att avskärma sig, särskilt beträffande USA fram till andra världskriget. Där innebar isolationismen vägran att befatta sig med "Gamla världens" problem och konflikter. Som ursprunget till denna politik brukar man beteckna George Washingtons neutralitetsproklamation 1793 och hans "farewell address", det tal han höll 1796 i samband med att han avgick som president, och i vilket han varnade sina landsmän för att ingå bindande allianser med främmande makter.

Negativism (bildning till negativ), benägenhet att ej uppfylla omgivningens förväntningar eller önskningar. Negativism kallas passiv när man underlåter att göra eller säga det som förväntas, aktiv när man gör tvärtom. Negativism uppträder normalt hos barn i vissa utvecklingsskeden och förekommer i uttalad form hos vuxna vid vissa former av schizofreni.

Homeomorfism, homeomorfi, i matematiken en avbildning som bevarar alla topologiska egenskaper. Det innebär att o: XeY är en homeomorfism om o är bijektiv och både o och dess invers o"¹: YeX är kontinuerliga.

Panislamism, benämning på strävanden från 1800-talets senare decennier att överbrygga motsättningarna mellan olika riktningar inom islam. Panislamismen innebär ofta politiska ställningstaganden, då den vänder sig mot etniska och regionala särintressen och betonar alla muslimers samhörighet, också i politiskt avseende. Som främste inspiratör räknas Jamal ad-Din al-Afghani. Jfr panarabism.

Urmonoteism är em religionshistorisk teori som hävdar att monoteismen var den ursprungliga formen av gudstro.

Spontanism, en skenbart oorganiserad abstrakt stil, som från omkring 1950 började göra sig gällande inom framför allt måleri och teckning: formerna utvecklas utan närmare föregående planering och medveten kontroll vid tillkomsten. I själva färgmaterien eller penndragen åstadkoms spontanism genom någon slumpprocess, t.ex.

Caesarism, absolutism eller envälde av det slag som omkring 50 f.Kr. infördes i Rom av Julius Caesar, i princip grundat på folkets förtroende, men präglat av både tvångsmakt och personkult. Termen används ibland också för att beteckna imperialism.

Homomorfism, homomorfi, i matematiken en inte nödvändigtvis inverterbar avbildning som bevarar en viss struktur. Definitionen beror således på vilken struktur som studeras. I gruppteorin är o: GeH en homomorfism om o(xy)=o(x) o(y), dvs. produkten av x och y i gruppen G överförs i produkten, utförd i H, av deras bilder o(x) och o(y). I ringteorin är o: AeB en homomorfism om både addition och multiplikation respekteras, dvs. om både o(x+y)=o(x)+o(y) och o(xy)=o(x)o(y) för alla element x, y, i ringen A. (Man tillåter att alla element avbildas på noll.)

Semipelagianism är en term präglad under 1500-talet för en ståndpunkt som fördes fram i diskussionen kring Augustinus nådelära – dock utan direkt anknytning till Pelagius – nämligen att människan av egen kraft kan ta första steget på frälsningens väg. Jämför med pelagianism.

Internationalism, strävan att främja över- och mellanstatliga ändamål på bekostnad av nationella egenintressen. Internationalismen har under 1900-talet spelat en betydelsefull roll inom den socialistiska ideologin men också för andra ideologier och bl.a. fredsrörelser, kyrkor och olika former av biståndsarbete.

Asianism, stilriktning inom grekisk konstprosa under hellenistisk tid, särskilt praktiserad vid retorskolor i Mindre Asien. Asianismen påverkade också latinsk talekonst. Dess svulstighet och förkonstling bekämpades av atticismen.

Newtonianism, benämning på den vetenskapliga världsbild som slog igenom på 1700-talet och som ansågs inspirerad av Newtons teorier. Newtons verk kom att verka modellbildande i flera olika avseenden. Bland vetenskapsidkarna kunde man ta fasta på det starkt empiriska inslaget och de noggranna mätningarna i "Opticks", eller på den matematiska behandlingen av krafter, synbarligen verkande på avstånd (här kan newtonianism ses som ett alternativ till cartesianismens rationalism resp. tilltro till kontaktverkan), och de exakta kvantitativa lagarna i "Principia".

Neptunism (efter den romerske havsguden Neptunus), uppfattningen att vattnet varit den viktigaste faktorn i geologiska processer. Vid 1800-talets början var geologiska skeenden ännu inte klarlagda. Den tyske mineralogen A.G. Werner ansåg att även djupbergarter som granit hade bildats genom utkristallisation från en urocean, och han och hans efterföljare kallades därför neptunister. Andra ansåg, i likhet med den brittiske naturforskaren James Hutton, att magmor inuti jorden har avgörande betydelse för bildning av många bergarter, t.ex. granit.

Pessimism (en bildning till pessimus), i filosofin en uppfattning som bestrider att världen är inrättad på ett sätt som överensstämmer med mänskliga önskningar och värderingar eller som står i samklang med ett gott eller förnuftigt ändamål. Ibland inkluderas åsikten att världens existens är ett större ont än dess icke-existens skulle vara. Moderna företrädare för en filosofisk pessimism har varit Schopenhauer och Eduard von Hartmann, men redan hos antikens greker kan man finna formuleringar av en pessimistisk eller tragisk livsuppfattning.

Pyrrhonism (efter Pyrrhon), den filosofiska lära som företräddes av Pyrrhon, även benämning på skeptisk filosofi i allmänhet.

Rabulism kommer från ordet rabulist som är en skrikig talare, advokat eller uppviglare mot regeringen. Alternativt en radikal och skrävlande politiker. Idag används inte ordet rabulims eller rabulist särskilt ofta, men under tidigt 1800-tal var ordet vanligt i Sverige.

Sociologism, inom samhällsvetenskapen den metodologiska åsikten att sociala faktorer endast kan förklaras med andra sociala faktorer, och att således psykologiska, biologiska eller andra fenomen inte äger någon förklaringskraft för samhälleliga fenomen. Ståndpunkten förknippas framför allt med Émile Durkheim.

Directionalism, benämning på den i början av 1800-talet vanliga uppfattningen att jordens utveckling skett i en viss riktning, från ett kaotiskt tillstånd till mer ordnade förhållanden, t.ex. att jordklotet hade svalnat (avsvalningsteorin), att jordens levande varelser förändrats med miljön, men också att jordens utveckling avbrutits av plötsliga och dramatiska händelser. I opposition mot denna uppfattning utvecklade Charles Lyell på 1830-talet uniformismen.

Konciliarism (av koncilium), senmedeltida uppfattning att konciliet har en högre auktoritet än påven. Som utgångspunkt anges Marsilius av Paduas skrift "Defensor pacis" ('Trons försvarare', 1324) med dess tanke att ett allmänt koncilium av klerker och lekmän skulle utgöra kyrkans högsta instans i trosfrågor. Konciliarismen gynnades av påvedömets nedgång under Avignonperioden (1309–76) liksom av efterföljande schism och kom särskilt till uttryck vid kyrkomötena i Pisa 1409, i Konstanz 1414–18 och Basel 1431–37.

Sialism är detsamma som ptyalism.

Kreationism (av lat. crea'tio, av cre'o 'skapa', 'frambringa'), föreställningen att världen skapades i enlighet med berättelsen i Första Mosebok, dvs. på sex dagar vid en bestämd historisk tidpunkt, oftast beräknad till ca 4 000 år f.Kr. Termen används främst om moderna idérörelser som omfattar kreationismen i opposition mot Darwin och den moderna evolutionismen. Det är främst s.k.

Sabellianism, kristologisk lära, uppkallad efter teologen Sabellius, som undervisade i Rom under 200-talets första hälft.

Sabellius lärde att Fadern, Sonen och Anden utgör en enhet. De tre är blott olika uppenbarelsesätt, latin modi, en uppfattning som sabellianerna delade med modalismen. I motsats till dynamismen hävdade Sabellius starkt Sonens väsensenhet med Fadern.

Sabellianismen avvisades som heretisk av den Katolska kyrkan, vid ett kyrkomöte år 261.

Diamagnetism hos ett ämne medför att det stöts bort från en magnet. Detta orsakas av att ett magnetfält inducerar atomära strömmar i ämnet, vilket ger en magnetisering som är riktad mot detta inducerande fält. Därmed blir den magnetiska susceptibiliteten negativ. Diamagnetism finns hos samtliga ämnen, men om ämnets atomer har spontana magnetiska dipolmoment kommer dessa att dominera. Sådana paramagnetiska ämnen har positiv susceptibilitet.