Zurvanism

Zurvanism (av Zurvan), zervanism, en religiös idéströmning som under vissa perioder (den parthiska och den tidiga sasanidiska, ca 250 f.Kr.–ca 550 e.Kr.) tycks ha dominerat den officiella teologin i det gamla Iran. Zurvanismen har sina rötter i äldre indoiranska spekulationer av panteistisk karaktär kring tiden och offret. Det utmärkande för zurvaniterna kommer till uttryck i deras egenartade skapelsemyt, som vi känner från armeniska och syriska kyrkofäders polemik. Enligt denna myt fanns i begynnelsen ingen annan än högguden Zurvan. Under tusen år hade han offrat för att få en son, men han började tvivla på att det skulle hjälpa. Medan han tänkte så, blev två barn till: Ohrmazd som frukt av hans offrande och Ahriman av hans tvivel. Zurvan bestämde att den skulle bli härskare som först kom fram ur skötet (moderns sköte eller hans eget enligt en version av myten som säger att Zurvan var androgyn). Den listige Ahriman tog sig ut först, men Zurvan kunde inte känna igen sin son i Ahrimans mörka och illaluktande gestalt. När sedan Ohrmazd kom fram, ljus och väldoftande, förstod Zurvan att denne var den son som han hade väntat på i tusen år. I kraft av sitt löfte tvingades Zurvan emellertid att ge makten åt Ahriman för nio tusen år, men därefter skulle Ohrmazd bli allenarådande. Allt som Ohrmazd skapade blev gott och vackert, medan det som Ahriman gjorde blev dåligt och förvridet.

I denna form utgör myten säkerligen en populariserad version av tanken på en övergripande tids- och ödesmakt som ytterst bestämmer världsförloppet och tilldelar gott och ont. Den zoroastriska dualismen har här fått en monistisk inramning. Andra aspekter av zurvanismen är föga kända, eftersom de zurvanitiska elementen i stor utsträckning rensades bort ur den inhemska religiösa litteraturen. Zurvanismens spridning och betydelse är fortfarande omdiskuterad. Zurvanism var den dominerande västliga formen av zoroastrism.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar