Historiematerialism

Historiematerialism, historisk materialism, den gängse benämningen på Marx och hans efterföljares uppfattning om historiens och samhällets grundläggande förhållanden. Allmänt innebär den att ett samhälles allmänna karaktär bestäms av det sätt på vilket människor förvärvar sina livsförnödenheter. I denna materiella produktion intar de olika positioner som ägande, övervakande, arbetande osv. (Detta är vad Marx kallar produktionsförhållandena.) Kort sagt, de ingår i olika klasser. Klasserna kämpar om inflytandet över produktionen och dess resultat. I denna kamp gäller det att också prägla människors sätt att tänka. Så blir staten, lagarna och religionen viktiga redskap att disciplinera människor och deras föreställningar. Men historien är en dynamisk process. Möjligheterna att producera förändras. Nya hjälpmedel, produktivkrafter, tillkommer – tekniker, vetenskapliga kunskaper eller samarbetsformer – medan gamla försvinner. Med dessa förändringar av produktivkrafterna kan ibland hela den materiella produktionen omgestaltas, vilket i sin tur påverkar den politiska och ideologiska överbyggnaden. Hela samhället omvandlas i grunden.

Historien kan därmed framställas som en rad på varandra följande produktionssätt med sina typiska produktivkrafter och produktionsförhållanden: det antika slavsamhällets, det feodala, det kapitalistiska, det socialistiska och kommunistiska. Marx talar dessutom om det asiatiska produktionssättet, ett begrepp som väckt mycken debatt.

Uppenbarligen kan det inte finnas ett samhälle som är alltigenom genomsyrat av ett enda produktionssätt. För att klargöra detta har i vissa marxistiska riktningar begreppet socioekonomisk samhällsformation utvecklats. En sådan formation är den kombination av produktionssätt som ett konkret samhälle utgör. Denna kombination är inte statisk: ett av produktionssätten vinner terräng på de andras bekostnad.

Historiematerialismen har både av anhängare och motståndare ofta framställts som en uppsättning generella lagar för historien och dess förlopp. För en sådan tolkning varnade Marx och Engels redan från början; historiematerialism var inte ett "recept eller schema, efter vilket historien kunde läggas till rätta" utan en ledtråd för forskningen.

Historiematerialismens inflytande på modern historie- och samhällsuppfattning sträcker sig långt utanför de medvetna anhängarnas krets. Den har präglat stora delar av den moderna samhällsforskningen. I Sverige var Ernst Wigforss och Per Nyström inflytelserika introduktörer av historiematerialismen.