Environmentalism [invaigrgnmentglizgm] (eng., av environment 'miljö', 'omgivning'), environism, en riktning inom etnologisk och antropologisk forskning där intresset främst är riktat mot sambandet mellan de naturgeografiska förutsättningarna och den mänskliga kulturens utformning. Den betonar hur naturen sätter gränser för, ibland närmast predestinerar den mänskliga kulturen (miljödeterminism).
Directionalism, benämning på den i början av 1800-talet vanliga uppfattningen att jordens utveckling skett i en viss riktning, från ett kaotiskt tillstånd till mer ordnade förhållanden, t.ex. att jordklotet hade svalnat (avsvalningsteorin), att jordens levande varelser förändrats med miljön, men också att jordens utveckling avbrutits av plötsliga och dramatiska händelser. I opposition mot denna uppfattning utvecklade Charles Lyell på 1830-talet uniformismen.
Diastrofism, sammanfattande term för alla de processer som verkar deformerande på jordskorpan, t.ex. upphöjning, nedsänkning, veckning och förkastning. Termen används numera sällan utan har ersatts av tektonism.
