Neorealism

Neorealism, riktning inom framför allt italiensk litteratur och film vilken nådde sin kulmen under efterkrigstidens första decennium. Inom litteraturen går fenomenet tillbaka till 1800-talets realistiska huvudrörelse, "verismen", främst företrädd av Giovanni Verga. Neorealismens centrala författare, som pionjären Ignazio Silone, Cesare Pavese och Elio Vittorini, tillämpade en enkel och anspråkslös estetik med den sociala verkligheten i fokus.

Utanför Italien kom filmens neorealism att bli än mer känd och en av de viktigaste realistiska tendenserna. Portalverken här var Luchino Viscontis "Köttets lust" (1942) och Roberto Rossellinis "Rom öppen stad" (1945). Den konstnärliga höjdpunkten nåddes med Vittorio De Sicas "Cykeltjuven" och Viscontis "Jorden skälver" (båda 1948). I den filmiska neorealismen uppsökte man autentiska inspelningsmiljöer och använde i stor utsträckning amatörskådespelare, vilka fick tala sitt eget språk utan manuskript och med ett minimum av regi; man gjorde en dygd av nödvändigheten och lät de knappa resurserna styra estetiken. Flera neorealistiska filmer ligger nära den traditionella dokumentärfilmen, samtidigt som det ofta finns inslag av sentimentalitet, melodram och fars. Neorealismen var aldrig någon enhetlig rörelse eller skolbildning, men många regissörer bekände sig till vänstern och folkfrontspolitiken. Produktionen av filmer inom genren mattades under slutet av 1950-talet, men den neorealistiska tendensen är fortfarande levande i italiensk film och finns företrädd hos regissörer från Bernardo Bertolucci till bröderna Taviani.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar