Schism

Schism avser brytande av gemenskap. Schism förutsätter en tidigare samhörighet som upphör p.g.a. en meningsmotsättning. I den tidiga kyrkan med dess mer decentraliserade struktur var schismer en vanlig följd av disciplinära motsättningar. De markerades genom att nattvardsgemenskapen bröts och att den motsatta parten ströks ur förbönslistorna. Den mest ödesdigra schismen i kyrkohistorien inträffade 1054 mellan påven och patriarken av Konstantinopel, vilket gav upphov till kyrkans klyvning i en katolsk och en ortodox del. Den katolska kyrkan drabbades 1378–1417 av "den stora schismen", då det samtidigt fanns två (och vid ett tillfälle tre) påvar, som inte erkände varandra. Från nutiden kan nämnas schismen mellan gammalkalendarister och nykalendarister i den grekisk-ortodoxa kyrkan och schismen mellan den romersk-katolska och den nationella kyrkan i Kina. Mer markerade läromässiga brytningar, som t.ex. reformationen, brukar inte benämnas schism.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar