Absurdism

Absurdism, sammanfattande beteckning för en strömning inom litteraturen, främst dramatiken, och teatern efter andra världskriget. Absurdismens författare försöker gestalta tillvarons meningslöshet. Utmärkande drag är frånvaron av följdriktighet och sammanhang i handling och dialog. Rena farsinslag understryker det tragiska i människans belägenhet. Absurdismen utgår närmast från existentialismens (främst Camus) analys av begreppet "det absurda". Till skillnad från existentialisterna anger absurdisterna emellertid ingen positiv lösning på absurditetens problem.

Den absurda teatern anknyter till dadaismen, surrealismen och en föregångare som Jarry. Som dess främsta företrädare räknas Adamov, Ionesco, Beckett och Genet samt Albee och Pinter; men också författare som Arrabal och Grass har influerats. I Östeuropa har denna strömning fått en speciell grogrund och riktats mot byråkrati och språkförbistring, t.ex. i Polen (Mroèek, Witkiewicz) och Tjeckoslovakien (Havel). Från 1960-talets mitt började strömningen avta, men dess verkan är fortfarande märkbar.

Man talar ibland om drag av absurdism inom prosan, t.ex. hos Sartre, Camus, Malraux (med Kafka som viktig inspirationskälla). Upplevelsen av tillvarons meningslöshet har dock inte präglat formspråket hos dessa författare på samma sätt som hos dramatikerna. Närmare absurdismen står i detta avseende företrädare för "den nya romanen" som Butor och Robbe-Grillet.

Kategori: 

Lägg till ny kommentar