Autism

Autism, kontaktstörning som präglas av självförsjunkenhet, otillgänglighet och opåverkbarhet. Autism förekommer i två former, schizofren autism och infantil autism, vilka inte har något samband med varandra. Autismen kan delas in i schizofren autism och infantil autism.

Schizofren autism

Schizofren autism är dels ett beteende som kännetecknas av inåtvändhet och avskärmning från verkligheten, dels ett tänkande som är koncentrerat till det egna jaget och styrs av önskningar och fantasier som inte har samband med eller påverkas av den yttre verkligheten utan är surrogat för en verklig behovstillfredsställelse. Autistiskt beteende är ibland en följd av autistiskt tänkande (försjunkenhet i den egna tankevärlden). Autism kan vara ett primärt symtom som orsakas av störning i centrala nervsystemet. Den kan också vara en reaktion på en plågsam verklighet och en medveten eller omedveten strategi för att undvika denna. Den relativa betydelsen av dessa komponenter varierar från fall till fall och därmed också mottagligheten för psykofarmaka respektive psykoterapi. Autismen beskrevs första gången 1911 av den schweiziske psykiatern Eugen Bleuler och ansågs vara typisk för schizofreni. Den uppträder dock inte alltid vid schizofreni och kan också förekomma vid schizofreniliknande personlighetsstörningar. 

Infantil autism

Infantil autism eller autistiskt syndrom är ett i regel kroniskt handikapptillstånd som ger symtom från de första levnadsåren. Förmågan till socialt samspel är kraftigt nedsatt, vilket medför avskärmning och oförmåga att leka med jämnåriga. Språket är avvikande; gester, mimik och talspråk saknas eller har under många år karaktären av eko (dvs. barnet upprepar andras gester och språk eller sina egna frågor). Språkförståelsen är nedsatt. Beteendet är onormalt, med stereotypa rörelser (t.ex. handviftningar), fixeringar vid vissa sysselsättningar och rutiner samt motstånd mot förändring och inlärning av nya kunskaper. Egendomliga reaktioner på ljud är vanliga. Ibland förekommer självskadande beteende och nedsatt smärtkänslighet.

Ungefär ett barn på 1 000 födda drabbas (tre gånger så många pojkar som flickor). Autistiska drag, dvs. vissa men inte alla symtom på infantil autism, förekommer hos 5–7 barn per 1 000, framför allt hos dem med begåvningshandikapp och DAMP (hyperaktivitetssyndrom). Begåvningshandikapp föreligger i 3/4 av fallen. Epilepsi finns hos 10 % från tidig barndom, och ytterligare 20 % får epilepsi omkring puberteten. Lätta till måttliga syn- och hörselhandikapp är vanliga. I 25 % av fallen kan man identifiera en bakomliggande kromosomskada, genetisk sjukdom eller ämnesomsättningsrubbning. Hos nästan samtliga finns tydliga tecken på skada eller funktionsstörning i pann- eller tinningloberna, lillhjärnan och/eller hjärnstammen. 

Autism orsakas inte av brister i kontakten mellan föräldrar och barn. Det är ingen enhetlig sjukdom. När diagnosen ställts krävs en ingående medicinsk utredning. Vid lätta former av autism talar man ibland om Aspergers syndrom. 

Bestående handikapp kan förväntas i nästan samtliga fall, men variationen är stor. Enstaka blir "friska" oberoende av behandling. I de flesta fall bör behandlingen ta sikte på habilitering snarare än bot. Vårdtyngden för familjen är mycket stor, och regelbunden korttidsvistelse för barnet utanför hemmet är ofta av stort värde.

Kategori: