Manikeism

Manikeism (efter Mani), en numera utdöd gnostisk religion, grundad i Mesopotamien på 200-talet av Mani. Manikeismen var utpräglat synkretistisk, påverkad av kristendom, zoroastrism och buddhism. Den gjorde anspråk på att vara en universell religion; manikéerna var därför ivriga missionärer. Mani skrev själv ned sin lära i böcker som han gav kanonisk status. Vi känner till titlarna på de sju böcker som utgjorde kanon samt på två ytterligare verk antagligen också skrivna av Mani; textfragment hittades i början av 1900-talet i Centralasien kring Turpan och Dunhuang och på 1930-talet i Egypten kring Fayyum. Dessförinnan kände man till dem enbart från citat av anti-manikeiska författare, t.ex. Augustinus och al-Biruni (Augustinus var maniké innan han blev kristen). Stora delar av fynden är fortfarande oöversatta och opublicerade. I slutet av 1980-talet och 1991 rapporterades nya fynd dels i Baizikelike öster om Turpan i Kina, dels i Dakhleh-oasen i Egypten. Dessa texter innehåller främst kosmologiska, antropogoniska (om människans och världens ursprung) och eskatologiska spekulationer samt en stor mängd hymner.

Den manikeiska läran bygger på en radikal dualism i form av en kamp mellan de två principerna ljus och mörker samt läran om de tre tidsåldrarna; världen befinner sig i den andra tidsåldern, där ljus och mörker är sammanblandade och mörkrets krafter dominerar. Det finns dock hos människan en stark vilja att frigöra ljusets princip, som är fängslad i människokroppen. Befrielsen kommer i form av kunskap, gnosis, som leder till frälsning; människan inser att hennes själ är en ljuspartikel av samma väsen som den transcendenta gudomen.

Efter Manis död spreds religionen västerut till det romerska riket; den bredde ut sig i Syrien, Palestina, Egypten, Nordafrika, Rom och Spanien. Även österut trängde den fram längs karavanvägarna. Den nådde Kina 694, främst genom sogdiska missionärer, och spreds även till Centralasien och Mongoliet, där den blev statsreligion i det uiguriska imperiet 763. Manikeismen förföljdes överallt där den dök upp. I Kina förbjöds den officiellt 843. I Kinas ytterområden, t.ex. i den södra provinsen Fujian, existerade den dock ända till 1600-talet. Där bytte den namn till Ljusets religion (Mingjiao), och där finns det enda bevarade manikeiska templet, Cao'an från Yuan-dynastin. Manikéerna firade årligen en minnesfest till Manis ära, bemafesten (av bema 'talarstol'); en tom stol fick symbolisera Manis närvaro. De ofta framförda påståendena att medeltidens bogomiler och katarer skulle utgöra en utlöpare av manikeismen har inte kunnat bekräftas.

Kategori

Lägg till ny kommentar

Filtered HTML

  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt om till länkar.
  • Tillåtna HTML-taggar: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type='1 A I'> <li> <dl> <dt> <dd> <h2 id='jump-*'> <h3 id> <h4 id> <h5 id> <h6 id>
  • Rader och stycken bryts automatiskt.